onsdag, januari 14, 2009

Animal Collective - Merriweather Post Pavillion

Med tanke på att jag håller Person Pitch som ett av de bästa albumen från detta årtionde så hade jag i förhand snarare föredragit ett nytt album från Panda Bear än från Animal Collective, så här med facit i hand så kan man säga att jag fick både och. Skillnaden mellan Noah Lennox soloutflykter och kollektivets sprakande klustertrippar har, förutom det tematiska, alltid legat i hur Panda Bear har föredragit att hålla fast vid en melodi medan Animal Collective ofta gjort det mesta för att spränga den inifrån eller linda in den i lager av effekter. På Merriweather Post Pavillion visar dock bandet upp en ny sida där Panda Bears sextiotalselement har körts genom en mer elektroniskt betonad biltvätt. Resultatet är bländande.

Det är mycket som känns igen från tidigare album och Animal Collective jobbar fortfarande mycket med kontraster, till exempel när den hypnotiserande melodin i In The Flowers på en halvsekund förvandlas till ett inferno av kaosartade pastellfärger eller när den småskeva Daily Routine ständigt briserar ut i ringsignalsliknande kaskader av synthackord. Däremot så är texterna sansade på ett sätt de aldrig varit innan och helheten känns ovanligt samlad - där bandet tidigare nästan fysiskt blåst omkull sina lyssnare med ljudmattor så bländas man nu av ett bildligt solsken.

Albumets största stund, My Girls, kretsar kring en "In The Morning"-aktig slinga blandat med Beach Boys husdjursljud och bevisligen även lite Chicago house (har ni inte hört mash-upen med Frankie Knuckles My Love så bör ni leta upp den, förslagsvis här). Bluish och Are You Also Frightened är som honung för björnöron och i och med avslutande Brothersport växer sig Merriweather Post Pavillion tillräckligt stark för att redan nu kunna kandidera till titeln årets album.

Att kollektivets nionde album skulle förefalla som deras starkaste hittills var det väl få som vågat hoppas, Merriweather Post Pavillion är utan tvekan en stor bedrift. Animal Collective bevisar återigen att de är ett av 2000-talets mest pålitliga och innovativa band och förhoppningsvis kan den nya formulan lyckas locka till sig nya lyssnare. För övrigt så var det länge sedan som ett skivomslag passade så bra ihop med hur albumet faktiskt känns och låter. Även det ska de ha en eloge för.

Lyssna här.

2 Comments:

Blogger niklas said...

Vi har ungefär samma bild av Merriweather Post Pavilion. Utan tvivel skulle jag nog också våga sträcka mig till att säga att det är ett av kollektivets hittills starkaste (bredvid Spirit They've Gone och Feels). Freaky Folk- och knasdimensionen får ta ett steg åt sidan för ett mer Pandabjörns-orienterat och "kosmiskt" sound. Konsekvent och helintressant rakt igenom. Möjligen skulle jag vilja reservera mig mot mungige-låten Lion in a coma, en transportsträcka som visserligen tar sig på slutet.

14 januari 2009 15:36  
Anonymous Gorillan said...

Hmm, gillar "Lion in a Coma".

14 januari 2009 23:10  

Skicka en kommentar

<< Home