Motohiro Nakashima/Vincent Oliver

Motohiro Nakashima's "I Dreamt Constellations Sang" är den andra skivan att släppas på intressanta skivbolaget Lo Alternative Frequencies, eller kortare: Loaf, som gjort till sitt signum att släppa konstnärligt inslagna 3"-cd. Kul idé, men ännnu roligare är det att innehållet till och med överglänser den snygga förpackningen. Först ut var Vincent Oliver med den för mig nyligen upptäckta och otroligt bra "Drunk Fun EP" som med spår som "If Yellow Were Sad" och "Clouds In The Head" fick mig att tappa andan. I september blev det Motohiro Nakashima tur och resultatet blev en skiva med finstämd electronica inspelad med fingertoppskänsla och tydliga jazzinfluenser. Det utökade användandet av snillrika samplingar och akustiska instrument ger albumet den lilla extra kryddan av organiskt ljud som jag ofta saknar på många electronicaskivor. Att göra sig hörd i dagens electronica-träsk är inte enkelt då vilken finnig indiekid som helst med en laptop kan knåpa ihop ett stycke ljud och kalla det electronica på myspace. Motohiro Nakashima gör dock inte några särskilda ansträngningar till nyskapande inom genren, men att slita sig från högtalarna efter inledande "Awaking" och den jazziga "Stanley Park" är i princip omöjligt. Skivan svänger sig fram och tillbaka och man kan varken se slut eller början. Tredje spåret "Childhood" är en åtta minuter lång böljande ljudpelare som byggs upp helt kring en kort upprepande pianoslinga ända fram till ett maffigt crescendo på ett i övrigt väldigt stillsamt album. Detta är den näst längsta låten på en skiva där de flesta spår ligger på runt 5-6 minuter, vilket för oss till det kanske enda problemet. Att den är upp emot 75 minuter lång gör att det blir svårt att lyssna igenom hela skivan i ett sträck. Det är dock några väl spenderade minuter ifall man har tid att ta sig tid.


Vincent Oliver - If Yellow Were Sad (Yousendit)
Motohiro Nakashima - Stanley Park (Yousendit)
Kika också in på Loaf's myspace och Vincent's myspace