De lågmälda indiekonnässörerna i
Real Estate släppte för bara någon knapp månad sedan sin självbetitlade debut på Woodsist och har sedan dess charmat såväl byxa som tröja av skribenter och musikälskare världen över. Att bandet varit i ropet ett tag märktes kanske främst på materialet som presenterades och den enda egentliga invändning som fanns att finna i mottagandet var att mycket av materialet hörts förut och att albumet på ett vis var ett uppsamlingsheat.
Trevligt nog så verkar Real Estate höra bön och redan nu finns tolvan
Reality att tillgå för törstare av charmerande mjukpop. Skillnaderna mellan
Reality och debutalbumet är högst knappa och det enda som är värt att påpeka är att tolvan har en mer instrumentell och tillbakadragen karaktär. Om bandet var på väg till en fest på debuten så har de nu kommit hem för att varva ned.
Det kanske mest hänförande med Real Estate är sättet de framför sitt material på. Allt framstår i mina ögon som högst naivt och befriat från högre pretentioner än att presentera hygglig pop som med ett bultande hjärta minns det amerikanska nittiotalets glada dagar. Pop framförd och skriven av pojkar som ständigt sett världen genom ett
Built to Spill-skimmer och som under sina dagar antagligen haft det lättare att förhålla sig till musik än andra människor. Ungefär som om Rain Man gillat
Pavement istället för tändstickor. Som finast socialt missanpassat blir det i texten till
Drum:
You gave me a drum / I forget where it came from / You threw a party and you asked me to come/ I think that it was fun / People were there and you asked me not to stare / I think that I was drunk / And I still have that drum
Real Estate gör helt enkelt lågmäld musik för dem som hellre smyger undan i ensamhet när resten av bekantskapskretsen samlas framför Idol. Med lite vilja kanske man kan kalla det fredagsmysindie.
Hos
Mexican Summer kan man köpa epn digitalt, förhandsboka vaxvarianten och lyssna på låten
Younger Than Yesterday.
Montreal-duon The Crown Vandals har på senare tid fått en gnutta uppmärksamhet för sin debut-EP The Guenevere. Bland influenserna nämns bland annat Dan Bejar (Destroyer) och Jeff Mangum (Neutral Milk Hotel), vilket inte direkt förvånar mig efter att ha lyssnat igenom skivan. Ljudbilden är Neutral Milk Hotel-stökig med distade akustiska gitarrer och stråkar, vilket kombineras med Bejarsk pratsång där fokus ligger på fraseringen. Resultatet är ganska trevligt och deras initiativ att släppa skivan till gratis nedladdning är värt att premiera. Än så länge är de osignade, men det är nog bara en tidsfråga innan de hamnar på något kreddigt bolag och röner ännu större uppmärksamhet.
