Postrock och fotboll

Att medeltidsrockarna Hammerfall och damlandslaget i Curling har någon slags ondskefull gemensam agenda vet vi ju om sedan tidigare. Det är också allmänt känt att Hammerfalls idoler, Iron Maiden är tokiga i fotboll. Därmed har ett tydligt samband mellan melodisk 80-talshårdrock och idrott kunnat fastställas. Men något som hemsökt mina mentala landskap de senaste dagarna är att faktiskt både Mogwai och Explosions In The Sky tycks ha en vurm för sport. Vad är egentligen grejen med postrock och fotboll? Är det rent av så att postrockare i själva verket är förklädda sportfånar som genom Wallraffmetoder försöker infiltrera indiekretsarna och bryta ner dem inifrån? Vad som också intresserat mig är huruvida det rör sig om ett ömsesidigt förhållande, gillar fotbollsspelarna i sin tur postrock? Laddar exempelvis Teddy Lukic upp med Slint’s ”Spiderland” i lurar inför match? Är Tobbe Linderoth besatt av att hitta de återstående vinyltolvorna för att fullända sin Constellationkatalog? Tankar av detta slag har gäckat mitt sinne i dagar.

Explosions in the sky komponerade 2004 soundtracket till american football-filmen ”Friday Night Lights”, en film jag ännu inte orkat se och Mogwai ligger som bekant bakom musiken till fjolårets ”Zidane: A 21st Century Portrait”. Jag ville verkligen se Zidane och jag gjorde ett försök, men det gick verkligen inte. Förlåt. Men efter 15 minuters kamera som följer Zidane och endast Zidane, utan vare sig musik eller någon klippning under en match i spanska ligan fick jag nog. Musiken fungerar istället alldeles utmärkt på egen hand. Så är förmodligen också fallet med ”Friday Night Lights”.

Från ”Zidane: A 21s Century Portrait”:
Mogwai – Black Spider (Zshare)

Från ”Friday Night Lights”:
Explosions In The Sky – Your To West Texas (Zshare)