Rutinmässig slacker-indie

Karl Larsson såg vi senast till med hans stundtals briljanta soloskiva ”Pale As Milk” för drygt ett år sedan. Tiden före den hade Last Days of April spelat in sin absolut starkaste skiva någonsin, ”If You Lose It”, som präglades av en riktigt smakfull produktion. Med lågmäld lofi-indie i bästa Sebadoh-anda förfogade Karl Larsson över ett otroligt snyggt sound och jag plockar fram skivan relativt ofta för att lyssna på godbitar som ”Tears On Hold”, ”Want To Go” och ”If You”. Ständigt med gråten i halsen och med gitarrslingor vars kvalité sällan hörts klinga i Sverige fick ”If You Lose It” en alldeles speciell plats i mitt hjärta. Nu är Last Days of April tillbaks med en ny skiva på Bad Taste, ”Might As Well live” och det är tyvärr inte riktigt samma band jag hör den här gången. Produktionen är likt skivorna före ”If You Lose It” mer slipad och låtarrangemangen är betydligt mer tillrättalagda. Den intimitet som präglade den avskalade ”If You Lose It” syns inte riktigt till och varken låtmaterialet eller Larssons sång är lika engagerande som sist. ”Might As Well Live” är på intet sätt en dålig skiva, den glimrar till emellanåt, men den känns relativt opassionerad och rutinmässig. Bäst på skivan är näst sista spåret ”Melbourne”, och det vore väl fånigt att förneka att den här killen begåvats med en nästan löjligt fin stämma.

Last Days Of April – Melbourne (Zshare)