Fennesz & Sakamoto - Cendre

Det är ett kallt ekande piano ackompanjerat av svävande knasterbakgrund. Jag befinner mig vid ett fönster. Stirrar ut och råkar i några minuter ta min egen uppenbarelse på lite för stort allvar. Jag känner en form av tomhet när jag med öronens hjälp betraktar Christian Fennesz och Ryuichi Sakamotos Cendre, jag står utanför och försöker sno åt mig en glimt av något att ta fasta på. Men jag faller ständigt handlöst. Rakt igenom och vet sedan inte var jag ska börja igen. Cendre har varit min följeslagare sedan påsk och vi börjar trivas relativt bra tillsammans. Dock är det en tillvaro full av kompromisser. Jag lyssnar när jag får vara ifred men intrycket känns tomt och grått. Det hade kunnat bli så mycket mer men i slutändan sitter jag där med min tomhet och en skiva som i sina sämsta stunder får ses som någon form av hybrid mellan Michael Nyman och Absolute relax för ambientfans.

Fennesz & Sakamoto - Abyss (zShare)