Human the death dance

När jag var cirka tolv år gammal hände något världsomvälvande: någon klok själ lånade mig Wu-tang clans Enter the Wu tang: 36 chambers. Det var i och med den skivan musiken gick från att vara en hobby till att bli ett intresse och till en början var det i princip bara hip hop som stod på agendan. Efter det har genren kommit och gått i vågor men sedan två år tillbaka har mitt intresse svalnat rejält och den ende som egentligen naglat sig fast är Sage Francis som med två album i bagaget släpper Human the death dance senare i vår på sin egna label Strange Famous via punkbolaget Epitaph.

Tjusningen med Paul "Sage" Francis har alltid varit hans texter och hans sätt att lyckas vara del av hiphopscenen samtidigt som han stått utanför och delat ut sparkar till höger och vänster. I Underground for dummies proklamerar han sina ställningstaganden samtidigt som det blir lite av en karriärssammanfattning á la Dom kommer kliva på dig igen. Det är som vanligt intressant att höra Sage raljera över det han är missnöjd över men tyvärr blir Human the death dance lite av en upprepning av de tidigare släppen vilket är trist. Dock är texterna lika briljanta och lekfulla som vanligt och som svensk är det bara att sträcka på sig lite extra när man hör Bo Hansson-samplingen i Civil disobedience som hittils är den enda låten från skivan som finns på myspace.