I'll sleep through the rest of my days

Först i veckan har jag haft tid och utrymme för Joanna Newsom's nya Ep: Joanna Newsom & The YS Street Band, som i vanlig ordning är släppt på Drag City. De tre spåren "Colleen", "Clam, Crab, Cockle, Cowrie" och "Cosmia (i ny version) klockar tillsammans in på 24,1 minuter. Det är ungefär exakt lika lång tid som det tar för mig att cykla till jobbet. Och på 24,1 minuter har Joanna Newsom räddat min dag. Starkast av de tre spåren är Cosmia, det otroliga avslutningsspåret från fjolårets "YS", som ges i ny och längre version. Balladen "Clam, Crab, Cockle, Cowrie" är stillsam och vacker. "Inledande "Colleen" är bland det folkigaste jag hört från Newsom, vilket i något avseende borde skrämma bort mig. Men jag kan inte ogilla något som Newsom spottar ur sig - allt är höljt i någon slags sagoliknande dimma och hennes gåtfulla texter gör det svårt för mig att inte drömma mig bort. Joanna Newsom är sorgligt nog en av få kvinnliga artister som lyckas vinna mitt hjärta om och om igen. Kanske för att hon vägrar vara den söta, skönsjungande singersongwriter-flickan vid pianot, något som allt för många andra redan är upptagna med. Joanna Newsom levererar berättelser med passion, lidelse och karaktär. Det har sagts att man antingen älskar eller hatar Joannas säregna röst. Och för den som vill att kvinnliga singersongwriters skall låta som Anna Ternheim torde det senare förhållandet gälla. För min del är det precis tvärtom och jag önskar att fler kvinnor med Newsoms starka karaktär uppenbarar sig på indiescenen. För dem finns onekligen ett tomrum att fylla.

Joanna Newsom - Clam, Crab, Cockle, Cowrie (Zshare)
Joanna Newsom - Cosmia (Zshare)