The Shaky hands

Det är väl någon form av amerikanskt fenomen det här med mjukrock-band som klär sig i dåligt sittande praktiska kläder, låter kroppsbehåringen sprida sig och verkar vara fullt upptagna med att försöka låta bli att ta sig själva på för stort allvar. The Shaky hands från Portland passar väl in i ramarna och tanken på att en utav dem gäspar under fotosessionen gör dem förtjänta av en liten stjärna i kanten. Dock är jag svag för denna typ av band och har svårt att värja mig när de verkar så ut i fingerspetsarna sympatiska. Shaky hands självbetitlade debut har hängt med i några veckor nu, har liksom funnits där som bänkvärmare, stundtals blivit inbytt när jag tröttnat på det ordinarie musikutbudet och har i slutändan fått relativt mycket speltid.

Deras gitarr- och trumdrivna ljudbild känns varm och namnet Shaky hands passar dem som handen i handsken då sång och gitarrspel framförs med såväl vibrerande händer som struphuvuden. Nick Delffs lyckas förvandla Conor Oberst's patenterade kväkande grodläge till något mindre förtvivlat medan musiken i övrigt minner en hel del om Kings of Leon (när klockan var 2003). Albumet släpptes förra veckan på Holocene.

The Shaky Hands - The Sleepless