The North Sea

För många Bologna-poäng samtidigt, kringflackande hit och dit, samt allmän panik över världsalltet har den senaste tiden tvingat mig att föra ett leverne där denna bloggs expanderande inte tillhört det mest väsentliga. Nöden kräver dock handling och när Type får för sig att bjuda upp till dans kan helt enkelt inte detta tillstånd av "skrivkramp" fortgå. The North Sea är mångsysslaren Brad Rose's enmansprojekt och bottnar i folktradition med experimenterande världsmusiknerv och med en smärre fäbless för ambient och Hare krishna-loopar. Eller så är han en av få som faktiskt tagit till sig av de Rasa-vinyler som står och samlar damm i en Myrorna-butik nära dig.

Albumet Exquisite idols drar åt olika håll och under sin blott åtta spår långa livslängd lyckas det underhålla lyssnaren med allt från relativt lättlyssnade folksånger till psykotiska speldoseorgier. Inledande Eternal birds består av en Bröderna Lejonhjärta-orgel och fågelkvitter, i elvaminutersklunsen We conquered the golden age låter det som att Rose, Ravi Shankar, valda delar av Animal collective och en handfull ormtjusare stängt in sig i en lagerlokal där de under repetetiva former försöker nå trans. Det är kanske inte alltid fruktansvärt njutbart och saken är den att det faktiskt låter som bäst när experimentlustan får ta ett steg åt sidan. Take it from me brother Moses och Children of the ashes är albumets toppar och Rose sjunger där på ett så pass släpande sätt att Dylankonnässörer runt om bör göra sig besväret att ödsla lite tid på att fördjupa sig.

The North Sea - Children of the ashes (högerklicka, spara som)
The North Sea - Take it from me brother Moses (högerklicka, spara som)

ps. Är ni, som jag, beundrare av Type bör ni kolla in dotshops pågående Type-kampanj där mycket fint finns att hämta. Så fick dotshop lite gratisreklam också. Varsågoda. ds.