Iron & Wine - The shepherd's dog

Efter de tre mycket starka släppen The Creek Drank The Cradle, The Sea and The Rhytm och Our Endless Numbered Days blev Sam Beams alias Iron & Wine en av mina favoritartister. Han snickrade fantastiska låtar som förgylldes av den sammetslena, lätt viskande rösten. Erkännas ska väl också att såväl det vackra skägget som att han till vardags undervisar i filmvetenskap på universitetsnivå bidrog till mitt positiva intryck av Sam.

Den svårslagna trilogin följdes däremot upp av några EP:s som inte alls höll samma nivå och där framförallt Calexico-samarbetet In the reins var ett bottennapp. När Sam nu släpper sin tredje fullängdare The Shepherd's Dog finns lyckligtvis både skägget och den vackra rösten kvar, men styrkan i låtarna har dessvärre avtagit ganska ordentligt. Den nya skivan drar mer åt blues och renodlad country jämfört med tidigare, vilket jag ogillat när han tidigare försökt sig på. Nu har han fyllt nästintill ett helt album med sådana spår och föga förvånande tilltalas jag inte alls av detta. Det finns fyra-fem ballader som håller mycket hög klass, men i sin helhet är skivan en rejäl besvikelse. I sina värsta stunder låter Sam som en avdankad rockstjärna som försöker mjölka fansen på några sista slantar genom en samling gubbrockiga dussinlåtar. I sina bästa stunder (Flightless bird, American mouth, Innocent bones, Lovesong of the buzzard och Resurrection Fern) är han dock lysande. Låt oss nu hoppas att Sam tar sitt förnuft till fånga och fortsätter i lägereldsandan när det så småningom är dags att följa upp den plump i protokollet som The Shepherd's Dog tyvärr får betecknas som.

Iron & Wine - Flightless bird, American mouth (mp3-filen borttagen på Sub Pops begäran)