tisdag, juli 24, 2007

Intervju: Black Bear

Black Bear släppte en väldigt bra skiva för ungefär ett år sedan och nyligen blev vi nyfikna på vad Sam Beebe har för sig i nuläget. Denna mycket vältalige man ställde villigt upp på en intervju som vi nu delar med oss av. Håll till godo!

Vem är Black Bear? Hur och när startade du bandet? Vad motiverade dig?

Black Bear är jag, Sam Beebe. Allt du hör på "The Cinnamon Phase" är skapat av mig. Jag är en soloartist eftersom jag tycker att det är väldigt svårt att producera musik i någon annans sällskap. I övrigt är jag ganska social, men när det kommer till att göra musik så arbetar jag alltid ensam. Jag gillar tanken på att skapa musik tillsammans med andra, men i så fall måste det nog ske under former där "mina delar" av musiken skapas på egen hand.

Jag har alltid varit den typ av person som, när jag blir förälskad i en konstform, blir inspirerad att producera egen konst. Black Bear är en direkt produkt av det enkla begäret att försöka göra egen musik inom "indie rock", den genre som jag älskar allra mest. Efter college (Vassar, i Poughkeepsie, New York), där jag hade ett eget radioprogram och gjorde mängder av blandband åt min dåvarande flickvän, åkte jag och min bästa vän Scott Retiherman till Seattle för att spela in vår musik och dessutom ge ut den på ett skivbolag som vi skulle starta (Baskerville Hill). Det var en gnista och utmaning för oss själva.

Scott är en riktig musiker, med en akademisk förståelse kring musik medan jag var en f.d. high-school-körsångare med en kort historia av att skriva texter till instrumentala hip-hop-låtar som jag sedan brukade spela in på min dator när jag var ensam hemma. Den första låten som jag spelade in hette "The Birds in the Bushes". Den var kort och saknade struktur, bara två separata keyboard-partier och sång. Den handlade om en campingresa jag gjorde till Olympic Peninsula och låten var precis så ärlig som jag kunde göra den. När jag spelade upp den för folk så fick jag ganska bra respons och vid den punkten kände jag att jag hade chansen att göra mer musik som skulle intressera människor.

Kan du beskriva en typisk dag för dig? Arbetar/studerar du vid sidan av att komponera musik?
Under den tiden jag bodde i Seattle och spelade in "The Cinnamon Phase" hade jag tre olika jobb vars scheman gav mig fritid i slumpartade omgångar. Först jobbade jag som snickare, därefter i en antikaffär och till sist som möbeltillverkare. Varje jobb gav mig ett nytt schema, men jag bestämde mig för att bara göra musik när jag hade tid och då jag kände mig inspirerad. Ibland kom inspirationen under jobbet och då skrev jag ner texter på små papperslappar. När jag var hemma och inte ville att någon annan skulle höra mina röstinspelningar så tog jag mig med datorn och mikrofonen till bilen. Därefter körde jag iväg någonstans med Volvon och spelade in i lugn och ro. Detta kanske inte beskriver någon "typisk dag", men jag gillar att se på "typiskhet" som någonting jag helst undviker.

Just nu bor jag i Starnberg, Tyskland (nära München) där jag jobbar som lärarassistent i en klass för 5-6-åriga barn. Den mesta av min kreativa tid går till att skriva korta, fiktiva berättelser som även inkluderar lite musiksnuttar här och där.

Hur skriver du dina låtar och vad handlar de om?
Det är olika från den ena låten till den andra, men det finns i alla fall några återkommande trender. Musiken och texten skapas oftast var för sig. Som exempel kan låten "Black Bear" nämnas. Där var texten halvfärdig redan innan jag började skapa de musikaliska elementen, och när jag började skriva och spela in musiken så visste jag inte att den skulle paras ihop med den texten som fanns. Det var efter att jag hade dem båda i någon halvfärdig fas som jag provade att sätta ihop dem och insåg att det fungerade bra. Min skiva är full av sådana "lyckliga olyckor".

I andra fall verkar musik och text komma som i ett paket. "I believe in immediacy" skrevs och spelades in under samma eftermiddag.

Sångerna handlar om mitt liv. Ett av mina kriterier för albumet var att det skulle vara ärligt, både musikaliskt och textmässigt. Det mest uppenbara sättet att åstadkomma detta vara att skriva låtar som återger mina tankar och känslor under den tidsperiod då skivan blev till. Sångerna handlar därför precis om det de verkar handla om: att sitta i regnet i parken, åka flygplan, tänka på svartbjörnar, flickvänner, ex-flickvänner, etc. Varje låt är skriven ur mitt perspektiv, ingen annans.

Vilken sång är du mest stolt över?
Svårt att säga, men antagligen "Flicker Wings". Jag bedömer den som den mest genomtänka låten på skivan. Min själ finns i varje sång, men i det här fallet även mitt huvud. Jag var tålmodig och väldigt fokuserad gällande produktionen, vilket jag tycker märks. Det är också den senaste sången jag spelat in.

Har du några planer på att följa upp "The Cinnamon Phase"?
Jag har många planer på att följa upp "The Cinnamon Phase", men kan inte säkert säga vilken av dem som kommer att sättas i verket. Som jag sade så har jag skrivit en hel del korta, fiktiva berättelser på senare tid och jag har en idé som jag hoppas kunna genomföra. Det är att göra ett Black Bear-album som är en enda lång berättelse med tillhörande soundtrack (i samma anda som "Like Venice" på "The Cinnamon Phase"). Jag vågar dock inte lova någonting.

Jag vill återvända till USA under 2008 för att få en examen i kreativt skrivande så mitt nuvarande mål är att fortsätta skriva för att peppa mig själv inför det. För tillfället är planen att flytta med min flickvän från Tyskland till London i september för att tillbringa ett år där med att skriva och musicera medan hon tar sin examen i journalistik. Vi får se vad som kommer ur den vistelsen.

Influeras du av andra artister? Vad finns det för andra saker som influerar dig?
Jag influeras av så mycket att listan är oändlig och samtidigt ständigt växande. Ett par musiker är: Phil Elvrum, Ben Gibbard, The Notwist, The Shins, Ratatat, Stephin Merritt, The American Analog Set, Iron & Wine, David Bazan, Sufjan Stevens, The Books, The Robot Ate Me, and The Streets. Den mest betydelsefulla musikaliska influensen är dock ändå min vän Scott (Throw Me The Statue). Inte bara med sin egen musik, utan även genom de delar av vår vänskap som baseras på att uppskatta musik tillsammans - att dela med sig av musik, kritisera, gå på konserter - alla dessa saker som formar och definierar din smak. Självklart finns det också massor av icke-musikaliska influenser, men att lista dessa skulle bara visa toppen av ett isberg så jag avstår från att nämna något.

Vad tycker du om de andra artisterna på Baskerville Hill Records?
Jag har redan nämnt Throw Me The Statue och jag kan nog utan tvekan utnämna mig till hans största fan. Jag älskar allt han gör och hans nya album "Moonbeams" är fantastiskt. Vi har många gånger drömt om att slå oss ihop och göra en skiva som en duo, vilket jag fortfarande tror är möjligt. Han är den enda personen som jag skulle känna mig bekväm inför när det gäller att göra någonting sådant.

Jamie (Husbands, Love Your Wives) är också en god vän och briljant artist. Hennes sånger är delikata och hon är dessutom en väldigt karismatisk liveartist. Det finns också en del andra människor som jag betraktar som en del av Baskerville Hill-familjen, vilket är en fantastisk familj.

Mp3-bonus:
Black Bear - Eve of the fall (högerklicka och "spara som")

2 Comments:

Blogger niklas said...

Strålande intervju. Vilken man, vilken smak och vilka intressanta svar han lämnar! Håller tummarna för den där berättelseskivan, som i andan av "like venice", det kan nog bli riktigt bra.

26 juli 2007 11:50  
Blogger Johan said...

Ja, jag höll på att tappa hakan när jag läste hans lista över influenser, fantastisk smak!

26 juli 2007 12:06  

Skicka en kommentar

<< Home