Ola Podrida

För några år sedan var jag mycket förtjust i så kallade singer/songwriters, men den därpå följande invasionen av ledsna och ensamma gitarrmän (framförallt) som lät snudd på identiskt fyllde mig med avsky och numera ryggar jag nästan tillbaka så fort jag ser en artist med denna etikett. Av denna anledning har det tagit mig nästan tre månader att inse tjusningen med New York-bon Ola Podridas självbetitlade debutalbum som släpptes på skivbolaget Plug Research (Dntel, James Figurine, Milosh, m.fl.) i april. Podrida har efter en lång inskolningsperiod övertygat mig om att han är en skicklig låtsnickrare som lyckas åstadkomma mycket med små medel. Många låtar berikas med trumkomp, pianospel och orgelslingor som livar upp den i övrigt akustiska ljudbilden. Podrida lyckas faktiskt sticka ut en aning i vimlet av män med gitarrer, vilket är beundransvärt bara det. Att skivan är ganska bra är ju inte heller till hans nackdel.

Ola Podrida - Pour me another (högerklicka och "spara som")
Ola Podrida - The new science (högerklicka och "spara som")