The Acorn - Glory hope mountain

Acorn är den brittiska termen för ekollon och om man bortser från det faktum att bandnamnet kan översättas till "Ekollonet" så tycker jag att namnet har en ganska fin klang. Kanadensiska The Acorn har tidigare trissat upp förväntningarna inför denna fullängdare genom att släppa ifrån sig en rad fina EP:s. Glory Hope Mountain är, enligt Pitchfork, ett konceptalbum i form av en biografi över sångaren Rolf Klauseners mamma, en immigrant från Honduras som kom till Montreal på 1970-talet. Bandet brukar ibland klumpas ihop med de kanadensiska Arts & Craft-kollektiven såsom Broken Social Scene och Stars, men The Acorns ljudbild skiljer sig ändå ganska mycket från dessa band. Man har en långt mer akustisk ljudbild än den som brukar känneteckna BSS samtidigt som tempot är lägre än i Stars musik. Bandet har snarare mer gemensamt med folkinspirerade band som Great Lake Swimmers och Okkervil River.

En av de saker som tilltalar mig med The Acorn är att man inte drar sig för att inledningsvis låta fingrarna glida stillsamt över banjon för att sedan låta "helvetet" braka lös i slutet av låtarna, med trumpeter, marschtrummor och lapsteel. Sammantaget är det här en bra skiva skiva, dock inte så fantastisk som jag hade hoppats på. Det lugna tempot kommer säkerligen att kännas angenämt när hösten närmar sig och under de närmaste månaderna kommer jag antagligen att återvända till skivan ett antal gånger. Här finns en hel del fina spår och dessutom sjunger Klausener väldigt bra. Nedan bjuds det på skivans fartigaste spår som visserligen är väldigt bra, men inte riktigt representativt för hur det låter i övrigt.

The Acorn - Antenna