Between the devil and the sea

Det finns få band som faktiskt klär i sitt namn såväl som Oh no! Oh my! lyckas göra. På papperet är det månne det fulaste bandnamnet sedan Chumbawamba men ackompanjerat av deras tongångar bär Austinborna upp det som en fylla på en finlandsfärja. Deras sprittande debut från i fjol höll inte hela vägen men lämnade diverse fjädrar i åtminstone min hatt och det var inte alltför länge sedan I love you all the time och I have no sister spelades i min pod. Nu är de tillbaka med ep:n Between the devil and the sea och jag måste säga att min åsikt står fast om bandet som kunde varit Flaming lips lillebröder med tweetvist.

Jag uppskattar deras knasiga sida och deras egensinniga och lekfulla initiativ får mig i tid och otid att dra på smilbanden. The party punch och Oh be one är tillfredsställande låtar, Pirate's anthem är någon form av melankolisk hejdåsång som blandar bakgrundsskriken från The Nationals Secret meeting med finstämda piano- och gitarrslingor och The bike, sir är egentligen bara en dum och onödig enminutslåt om att åka cykel. Dock är den riktiga pärlan Our mouths were wet som med sin ytterst medryckande syntheseizerslinga får mig att tänka på allt annat än att jag måste städa, diska, tvätta och klippa naglarna.

Oh no! Oh my! - Our mouths were wet (högerklicka, spara som)