Första halvårets tio bästa album

1. Windmill - Puddle City Racing Lights
Från ingenstans dök denna debutant upp och trollband oss med sin gälla röst och sina klistriga refränger. Matthew Thomas Dillon använde piano, trummor och stråkar för att skapa fantastiska poplåtar. Med väl genomtänkta arrangemang behövdes inte mer än så, vilket i sin tur vittnar om hans storhet som artist.

Windmill - Tokyo Moon (Högerklicka och "spara som")

2. Radical Face - Ghost
Popgeniet Ben Cooper låg även bakom en av förra årets allra bästa skivor, Electric President's självbetitlade debut. När han under sitt alias Radical Face släpper Ghost rör det sig om musik som är mindre up-beat och betydligt rymligare. Med hjälp av sin laptop, gitarr, piano och sin underbart Jason Lytle-doftande sångröst har han i sitt sovrum spelat in en fantastisk skiva.

Radical Face - Wrapped in piano strings (Högerklicka och "spara som")

3. The Field - From Here We Go Sublime
Det har varit Axel Willners år i år, med sin gedigna blandning av minimal techno och ambient styrde From here we go sublime upp det mesta i år. Jag har kört bil till den, läst böcker, städat, promenerat, ätit, duschat, älskat, hatat, till och med trimmat ogräs till dess toppar och dalar. Jag vet inte hur många gånger det där lite för höga ljudet i The deal
nästan gett mig tinnitus eller hur många rysningar min ryggrad genomlidit när jag kommit 2 minuter och 36 sekunder in i Everday. Årets bästa svenska. Helt klart. Hittils alltså.

The Field - Everday (Högerklicka och "spara som")

4. Panda Bear - Person Pitch
Grisens år enligt kineserna. Björnens år enligt kaninerna. Åtminstone två av oss. Noah Lennox soloutflykter förvandlades i år till en expedition och kollektivets djurmonark tog sitt pick och pack, drog till såväl Portugal som Kalifornien och gjorde det bästa av det Wilsonska arvet.
Helt enkelt något så ovanligt som en positiv björntjänst.

Panda Bear - Bros (Högerklicka och "spara som")

5. Arcade Fire - Neon Bible
Det blev tumult när låten Intervention läckte under förra året och indiebloggarna gick fullkomligt bananas, vilket naturligtvis var fullt befogat. Låten är nämligen det bästa kanadensarna i Arcade Fire spelat in hittills, vilket inte säger så lite. Förväntningarna var enorma på uppföljaren till Funeral och trots detta levererade man sitt hittills jämnaste verk. Något mörkare och med blues- och gothflirtar erövrade Arcade Fire ännu en gång våra hjärtan.

Arcade Fire - The Well And The Lighthouse (Högerklicka och "spara som")

6. Modest Mouse - We Were Dead Before The Ship Even Sank
Efter tre långa år av väntan var det äntligen dags att följa upp mästerverket Good news for people who love bad news. Denna gång hade Isaac även sällskap i studion av den forne Smiths-gitarristen Johnny Marr. Inte för att det märktes, men på pappret var det i alla fall lite häftigt. Trots ett något mer ojämnt låtmaterial än vanligt så är detta ändå en väldigt bra skiva där smått fantastiska kompositioner trängs med varandra.

Modest Mouse - Missed The Boat (Högerklicka och "spara som")

7. Blonde Redhead - 23
Numera är det svårt att förvånas över Blonde Redhead's förmåga att leverera guldkorn på guldkorn. För tre år sen föll Misery Is A Butterfly ner som en bomb i indievärlden och trion bestående av ett tvillingpar samt ett äkta par läxade upp alla andra i genren ordentligt. 23 är kanske inte
riktigt av samma skarpa kaliber, men det är sannerligen inte långt därifrån.

Blonde Redhead - Dr. Strangeluv (Högerklicka och "spara som")

8. Digitalism - Idealism
Man borde kanske vara trött på det vid det här laget. Tugget tugget tugget. Justice bla bla bla. Digitalism bla bla bla. Bloghouse bla bla bla och sen skjuter vi oss i huvudet av leda i vinter igen. Det brukar väl bli så? Digitalism vann albumkampen, det oundvikliga nästa steget. Vad Pogo hade där att göra tvistar de lärda om, men vad gör väl det sa vi i pöbeln när The Pulse travade iväg med våra förstånd. Jupiter room är en av 2000-talets bästa låtar och det visste vi i och för sig redan i vintras men vad gör väl det att vi konstaterade det tjugo gånger till tjugohundrasju?

Digitalism - Jupiter room (Högerklicka och "spara som")

9. Woods - At Rear House
Lo-fi-indien är inte död! Med burkigt inspelade pop-pärlor visade Woods vägen med sin At Rear House som tidigare bara funnits utgiven på kasettband. Riktigt bra melodier, en genuin Do It Yourself-känsla, skickligt komponerade låtar och finfina skorrande gitarrer gör den till en av årets hittills bästa.



Woods - Be Still (Högerklicka och "spara som")

10. Andrew Bird - Armchair Apocrypha
Fiolpopen har under senare år fått sig ett litet uppsving tack vare Final Fantasys framgångar. Owen Pallett får ursäkta, men genrens dominant heter faktiskt Andrew Bird. Med senaste skivan Armchair Apocrypha visade han var skåpet skulle stå och återerövrade därmed platsen som fiolpopens finest.


Andrew Bird - Simple X (Högerklicka och "spara som")

Listan baseras på en sammanräkning av individuella listor som Bunny Rabbits tre skribenter, Johan, Oskar och Niklas lagt fram. Vi har endast röstat på skivor som ännu sett sitt reella releaseljus. Skivor som enbart läckt på nätet har alltså inte tagits med i beräkningen. Var och en röstade på sina tjugofem favoriter än så länge. Resultatunderlag och mer detaljerad information om hur listan tagits fram kommer upp på bloggen inom en kort tid.

Som ni läsare säkert noterat har bloggen inte uppdaterats lika flitigt under sommaren som under terminerna. Det beror inte alls på att vi tappat intresset eller att vi gått och blivit lata. Det rör sig om sommarjobb och lite semestrande, fysisk utmattning och resor till rikets alla hörn. Vi ber er ha överseende med detta och utlovar ett högre tempo när väl skolan dragit igång igen.

Uppdatering: Nu är det möjligt att se hur vi röstat individuellt. Ni finner länken i högerspalten under "viktiga poster".