José Gonzáles - In our nature

När gamla fina Jossan är tillbaka så är det väl bara att lyfta på hatten. Även om jag inte tillhör dem som dreglat efter en uppföljare till Veneer måste jag villigt erkänna att det funnits ett litet tomrum att fylla i den svenska sankmark vi ibland väljer att kalla för musikscen. Göteborgarens återkomst firas utan större triumfer och det är bara att konstatera att han står lite uddlös när han inte längre har någon kniv i bältet. De två inledande spåren How low och Down the line är typiska José-låtar, välkända Killing for love detsamma och när han något spår senare tar sig an Massive attacks Teardrop står det mig nästan upp i halsen. Min skepsis inför just det valet av cover sköljer snabbt över mig men torkar ganska fort igen då den i sin mörka ”Ronja Rövardotter-tappning” hela tiden växer sig starkare.

Mitt första intryck av In our nature är ytterst lätt att sammanfatta: en samling potenta låtar där tyvärr inget sticker ut mer än nödvändigt och där låga toppar och grunda dalar samsas om vartannat. Gonzáles har ju dock aldrig varit något fyrverkeri till pjäs men samtidigt kan jag inte sluta förundras över hur pass mycket han tillverkar av förhållandevis lite. För min del räddar inte In our nature någon höst men det är därmed inte sagt att det är något dåligt andra album vi får sätta tänderna i. Din mamma kommer antagligen få dubbla ex av det i julklapp och José Gonzáles har äntligen en anledning att spela på ALLA svenska festivaler igen. So far so good.

José Gonzáles - Killing for love (högerklicka, spara som)