fredag, augusti 03, 2007

M.I.A. - Kala

När Maya Arulpragasam släppte sin debut Arular under namnet M.I.A. 2005 blev folk nästan sjövilda. Med tanke på den genomslagskraft och publicitet som följde med skivan behöver Sri Lanka/London-dottern förmodligen ingen vidare presentation. I stort sett alla hyllade den men det var förmodligen också väldigt många som ville avfärda M.I.A. som en tillfällig klubbhype (undertecknad tillhörde för övrigt det klientelet). Nu är hon tillbaka med Kala och hon knäpper till dessa indieintegritetens väktare på näsan så det står härliga till. Kala är riktigt b-r-a skit. Vi visste redan om att Boyz och Birdflu var två riktiga höjdare (den sistnämnda om möjligt ännu vassare mixad av M.I.A.'s fd. fästman Diplo) och vi kan nu föra till anteckningsblocket att större delen av skivan är lika bra.

Inledande Bamboo Banger sätter med sitt Formel 1-beat direkt den höga standarden på en skiva som faktiskt är en gudagåva till dansgolvet. Jimmy känns som att besöka att östeuropeiskt tivoli som spårar ur och blir disco och jag kan inte låta bli att älska de tranciga syntharna i Hussel som gästas av Afrikan Boy. När Paper Planes drar igång är det bara att kapitulera, det kan vara en av de bästa låtarna jag hört i år. En gitarrslinga som hade kunnat vara inspelad av Isaac Brock ackompanjeras av ett lagom slackigt beat och i refrängen bevisar M.I.A. att pistolskottsbeatsen är här för att stanna. Det enda som möjligen skulle kunna tjäna som något av en invändning är att de galna barnen i Birdflu gör ett mycket bättre jobb än de rappande kidsen i skivans svaga länk Mango Pickle Down The River.

M.I.A. - Paper Planes (Högerklicka och "spara som")

10 Comments:

Anonymous Anonym said...

På något sätt känns hon som en kvinnlig motsvarighet till TTA, fast med alla de där "pang pang" ljuden. Eller är jag helt ute och cyklar nu?

4 augusti 2007 kl. 21:58  
Blogger BK Templet said...

Karin: Personligen är jag ingen direkt vän av TTA, men i vissa avseenden finns väl likheter gällande electrobeatsen och det medvetet påklistrade självförtroendet. M.I.A. gör det hela dock med en helt annan och klart genuinare pondus, bättre producenter, bättre låtmaterial och ur en annorlunda musikalisk utgångspunkt (funk, hiphop, electro).

4 augusti 2007 kl. 22:15  
Anonymous Anonym said...

Själv anser jag att M.I.A är betydligt sämre än vad TTA någonsin kommer utmärka sig. Då hennes självtroendestötar känns på klistrat och Nästan lite små fånigt kör TTA med det fullt ut utan att på något sätt verka tveksamma i sitt sätt att agera. Visst, TTAs låtmaterial kanske inte alltid är toppklass men deras attityd till problemen gör det defenitivt värt att lyssna igenom deras album.

5 augusti 2007 kl. 21:47  
Blogger BK Templet said...

Hmmm. Om sanningen ska fram är jag inte särskilt bekväm vid att göra jämförelsen över huvudtaget. Det är två så pass olika akter att det hela känns en aning meningslöst.

5 augusti 2007 kl. 22:09  
Anonymous Anonym said...

Jag säger som föur, vad alla ska gnälla^^''

5 augusti 2007 kl. 22:13  
Anonymous Anonym said...

intervjun med m.i.a. på pitchfork är grymt intressant, för alla som inte läst den. hon verkar lite smått tokig, men på ett bra sätt.

7 augusti 2007 kl. 16:53  
Blogger BK Templet said...

andreas: ja bra att du nämnde den. den är bra som fan.

7 augusti 2007 kl. 22:26  
Anonymous Anonym said...

Skivan är grym! Jag var en av dem som blev nästan "sjövild"av Arular, men Kala är en värdig efterföljare.

13 augusti 2007 kl. 19:09  
Blogger Olle said...

hon uttalade sig just om att hon skiter i listettor också. skön attityd och grym musik. i love.

21 augusti 2007 kl. 00:18  
Blogger The Sound of Arrows said...

Paper planes är fan årets låt! Och Kala, en av årets skivor. Pickeled Mango har ett otrlogt skönt gung!
Att hon kunde toppa Arular trodde jag inte, men voilá!

22 augusti 2007 kl. 13:01  

Skicka en kommentar

<< Home