M.I.A. - Kala

När Maya Arulpragasam släppte sin debut Arular under namnet M.I.A. 2005 blev folk nästan sjövilda. Med tanke på den genomslagskraft och publicitet som följde med skivan behöver Sri Lanka/London-dottern förmodligen ingen vidare presentation. I stort sett alla hyllade den men det var förmodligen också väldigt många som ville avfärda M.I.A. som en tillfällig klubbhype (undertecknad tillhörde för övrigt det klientelet). Nu är hon tillbaka med Kala och hon knäpper till dessa indieintegritetens väktare på näsan så det står härliga till. Kala är riktigt b-r-a skit. Vi visste redan om att Boyz och Birdflu var två riktiga höjdare (den sistnämnda om möjligt ännu vassare mixad av M.I.A.'s fd. fästman Diplo) och vi kan nu föra till anteckningsblocket att större delen av skivan är lika bra.

Inledande Bamboo Banger sätter med sitt Formel 1-beat direkt den höga standarden på en skiva som faktiskt är en gudagåva till dansgolvet. Jimmy känns som att besöka att östeuropeiskt tivoli som spårar ur och blir disco och jag kan inte låta bli att älska de tranciga syntharna i Hussel som gästas av Afrikan Boy. När Paper Planes drar igång är det bara att kapitulera, det kan vara en av de bästa låtarna jag hört i år. En gitarrslinga som hade kunnat vara inspelad av Isaac Brock ackompanjeras av ett lagom slackigt beat och i refrängen bevisar M.I.A. att pistolskottsbeatsen är här för att stanna. Det enda som möjligen skulle kunna tjäna som något av en invändning är att de galna barnen i Birdflu gör ett mycket bättre jobb än de rappande kidsen i skivans svaga länk Mango Pickle Down The River.

M.I.A. - Paper Planes (Högerklicka och "spara som")