onsdag, augusti 15, 2007

Thurston Moore - Trees Outside The Academy

Jag har tänkt lyssna på den här skivan ett antal gånger den senaste tiden, men av någon anledning har det inte blivit av förrän alldeles nyligen. Varför vet jag inte riktigt. Kanske för att den senaste Sonic Youth-skivan Rather Ripped inte riktigt levde upp till förväntningarna, men allra mest sannolikt för att Thurston Moore faktiskt varit inblandad i en del ointressanta saker vid sidan av Sonic Youth. Den här skivan hör dock inte till dessa, utan när jag väl börjat spela den har det varit svårt att släppa taget. Ljudbilden är huvudsakligen byggd kring akustiska gitarrer och låtarna är ganska lättillgängliga, flera melodier sätter sig redan första gången man hör dem. Jag, som tidigare mest lyssnat på Sonic Youth, upplever det som mycket behagligt att få höra Thurstons fantastiska röst i en ny omgivning där larmande gitarrer lyser med sin frånvaro. Trots vissa ojämna partier (framförallt slutet) är detta en skiva som säkerligen kommer att få mycket speltid hos mig även framöver. Topparna (Fri Emd, Frozen Gtr och The Shape Is In A Trance) är väldigt höga och efter detta formbesked längtar man än mer efter nästa skiva från gamlingarna i New York-bandet där Thurston vanligtvis huserar.

Thurston Moore - Fri Emd (högerklicka och "spara som")

7 Comments:

Blogger Tatti said...

Ja den är inte dum alls. Tycker iofs om senaste SY också.

16 augusti 2007 kl. 18:28  
Blogger Johan said...

tatti: Jag gillar också senaste SY, men den var inte riktigt så bra som jag hade väntat mig efter de två inledande mästerverken i trilogin.

16 augusti 2007 kl. 18:38  
Blogger BK Templet said...

Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

19 augusti 2007 kl. 18:24  
Blogger BK Templet said...

Bra skit. Märkligt nog har också jag väntat med att ta mig an den tills nu. Fri Emd är ett bra låtval, helt klart den starkaste utstickaren på en annars jämnbra skiva!

19 augusti 2007 kl. 18:26  
Blogger nico said...

Men du Johan, det var ingen trilogi. Det var bara nått Byron Coley hittade på. Dessutom anser jag, som ett hardcore Sonic Youth-fan som såg dem första gången på fryshuset 1992, att Rather Ripped är bland det bästa de släppt sen Sister. Det är en smaksak, ingen kvalitetsskillnad.

17 september 2007 kl. 08:27  
Blogger Johan said...

Och jag, som en medelmåttig Sonic Youth-kännare, som såg dem första gången på Hultsfred -02, tyckte inte att Rather Ripped levde upp till mina förväntningar. Att det handlar om smak när jag påstår att den skivan var sämre än väntat är väl ganska självklart, jag har inte försökt argumentera utifrån några objektiva sanningar om kvalitetssänkningar. Jag vet att många gillar den skivan...det gör jag också, bara inte så mkt som jag hade hoppats på.

17 september 2007 kl. 08:47  
Blogger nico said...

Dessutom var Sonic Nurse den sista i den påhittade trilogin.

19 september 2007 kl. 13:21  

Skicka en kommentar

<< Home