Band Of Horses - Cease To Begin

Everything all the time var en av förra årets mest hyllade skivor, framförallt på den amerikanska kontinenten, vilket kanske har sin förklaring i deras tydligt amerikanska musikaliska uttryck, där countryn ständigt tassar omkring i bakgrunden. Personligen föll jag också för Band of Horses debut, men den lämnade för det mesta ett ganska tvetydigt intryck. Deras countrypopbejakande sida, fick mig att känna igen Beachwood Sparks, Mystic Chords of Memory och My Morning Jacket i sina bästa stunder. Vid dessa tillfällen var, och är Everything all the time fortfarande en riktigt bra skiva. När bandet senare också valde att spela in en fin cover på The New Years fantastiska ballad The end’s not near växte min respekt för flanellrockarna (en låt som också till vissas stora förtret spelades i ungdomsserien the OC). Men Band of Horses visade också upp en annan sida, som osökt gav mig associationer till gamla hårdrocksballader med tillrättalagda melodier och smöriga texter, en sida som stundtals fick mig att rygga tillbaka något.

På uppföljaren Cease To Begin väljer bandet dessvärre att slå in på den sistnämnda av dessa sidor, vilket leder till att countryinfluenserna lyser med sin frånvaro till favör för ett kraftfullare, mer radiovänligt material. Texterna är enkla, intetsägande och låtstrukturerna är allt som oftast mycket förutsägbara. Det är svårt att inte påminnas om Coldplays övergång från Parachutes till A rush of blood to the head när man hör Band of Horses nya skiva. Stundtals kan jag i och för sig uppskatta vissa av bandets gitarrslingor och dess Doug Martschiska sångstil. Tyvärr är de ljusa stunderna oftast få, och just i de ögonblick då man tycker sig känna igen Built To Spills Ancient Melodies of the Future raseras allt plötsligt fullständigt av någon svulstigt kliché-artad Nazareth-refräng.

Band of Horses - No one's gonna love you (högerklicka och "spara som")