Devendra Banhart

Jag har försökt att tycka om Devendra Banhart under en ganska lång tid nu. På pappret gillar jag honom följaktligen mycket, men i praktiken har det däremot varit svårare. Visst har han komponerat ett gäng fina låtar och ett par dugliga skivor genom åren, men det har aldrig riktigt klickat fullt ut mellan oss. När nya skivan Smokey Rolls Down Thunder Canyon kom blev jag glad eftersom jag nu skulle få göra ytterligare ett försök att omfamna honom. Och försökt har jag gjort, men det vill sig inte riktigt den här gången heller. Skivan är på tok för lång (71 minuter), men framförallt är låtmaterialet svagt. I mitten (Bad Girl, Seaside och Shabop Shalom) samt slutet (Freely, I Remember och My Dearest Friend) av skivan glimrar det till för en stund, men i övrigt är det alltför långt mellan ljuspunkterna. Devendra borde ägna mer tid och energi åt att komponera lugna låtar (som de i slutet av skivan), då han låter som allra bäst. Skivan innehåller för mycket trams och konstiga upptåg för min smak och jag kan inte förneka en viss besvikelse. The body breaks är en av de finare ballader jag hört och jag hade nog hoppats på att den nya skivan skulle mynna ut i något bättre än vad som blev fallet.

Devendra Banhart - Freely (högerklicka och "spara som")
Devendra Banhart - The body breaks (högerklicka och "spara som")