Le loup - The throne of the third heaven of the nations' millennium general assembly

Som jag har väntat på den här skivan. Oräkneliga morgnar har jag hoppfullt surfat in på fildelningssajterna för att se om Le loups debut äntligen hittat vägen ut ur lilla etiketten Hardly Arts järngrepp. Samtidigt är det imponerande att de lyckats hålla inne på skivan så länge,
med tanke på hur många av oss som gått bananas över spåret le loup (fear not), som man låtit oss streama bra länge. Hjärnan i sjumannagänget heter Sam Simkoff och tycks ha en böjelse för kaskader av stämsång, tumultartade Animal Collective-arrangemang och bitterljuva popmelodier. Trots de många bandmedlemmarna och den breda instrumenteringen har Le loup inget storslaget eller pompigt sound (även om likheter finns med både Polyphonic Spree och Flaming Lips), utan flyter snarare runt i freakyfolkens eller art-folkens ljumna vatten.

The throne lär tydligen vara inspirerad av Dantes Inferno, och man har hämtat låttitlarna Canto I och Canto XXXIV därifrån, som om Simkoff vandrat igenom verkets olika kapitel. Oundvikligen ett starkt och intressant koncept, som påminner om de kris-teman som präglat m83's Before the dawn heals us och Liars suveräna Drum's not dead från fjolåret. Le loup lyckas dessvärre inte upprätthålla den dramaturgi man hade kunnat hoppas på och det är emellanåt lite otydligt vilka vändor Simkoffs personlighetskris tar. Vad vi däremot blir bortklemade med är ett riktigt starkt låtmaterial från början till slut, och när infernot avslutas med den ironiskt nog ganska hoppfulla I had a dream I died inser jag att den här skivan ändå varit värd varje smärtsam sekund av väntan.

Le Loup - Le Loup (Fear Not) (Högerklicka och "spara som")