Nyles Lannon - Pressure

De senaste veckorna har det (åtminstone för egen del) varit lite stiltje på området ny intressant musik. Itunes har fått ta ett steg tillbaka och skivorna som pryder mitt ikea-möblemang har istället fått rulla allt mer frekvent. Hursomhelst, total frånvaro har det verkligen inte varit, för avhoppade Film School-medlemmen Nyles Lannon har släppt ifrån sig en ny skiva.

Med skivan Chemical Friends från 2004 fick Lannon under dåvarande aliaset N.lannon mycket god publicitet i undergroundkretsar och han fick status som något av en folktronica-pionjär. Helt och hållet välförtjänt, för Chemical Friends är med sina djupt mörka akustiska atmosfärer och elektroniska beats sannerligen en riktig höjdare. Under förra året fick vi dessutom se hur Benoît Pioulard med sin skiva Précis bar upp en liknande ljudbild, med ett alldeles magnifikt resultat som följd. På Pressure läggs folktronican åt sidan och Lannon banar vägen för en mer klassisk singer/songwriter-pop där hans sångmelodier och akustiska gitarrer står i förgrunden. Låt er nu inte skrämmas bort av detta, för han gör det med en nerv och skicklighet som sällan skådas i genren. Tidigare under veckan talade jag om den mindre lyckade Elliott Smith-imitation hos Earlimart, Lannon står för något av dess motsats. Med mycket små medel, men fortfarande med sin karaktäristiskt djupa akustiska atmosfär för han med Pressure vidare Smiths betydelsefulla arv genom popmusiken. Pressure må i sin helhet vara svagare än Chemical Friends, men är för den skull ett värmande besked i den allt mer tilltagande höstkylan.

Nyles Lannon - Did I Lose You (Högerklicka och "spara som")