Arp - In light

Bakom det sofistikerade alisatet Arp döljer sig Alexis Georgopoulos: medlem i Tussle, Smalltown supersound-profil och till vardags hemmahörande i San Francisco. Likt många andra de senaste åren har hans fascination för sjuttiotalets tyska kraut/kosmische-scen tillåtits att färga hans musik rejält och med albumet In light tar han steget fullt ut. Influenserna har smugit i faggorna på Tussles alster men det är först här det får ta större utrymme. Det kanske främst har att göra med att tempot är rejält nerskruvat. Det är segflytande analogelektronisk sörja vars effektsökeri är lika utpräglad som kannibalism i Umeå. Det finns inget klimax. Vilket vissa dagar kan vara det mest befriande som finns.

Jag blev blixtförälskad i In light så fort jag, med mina desinficerade handskar, la vantarna på den och under de första dagarna var Arp i princip det enda jag lyssnade på. Det hela har dock gått över, kärleken finns kvar men våra små picknickar har blivit en smula mer sporadiska. In light bör helt klart placeras bland de främsta instrumentala albumen av i år men det har en tendens att sjunka in i sig självt. Femtonminutersalstret Odyssey (For Bas Jan Ader) tröttnar man på redan efter fem minuter och Premonition Of The Sculptor Steiner känns ungefär som att åka anslutningsbuss på arlanda. Resterande fem låtar känns dock som chartern du sedan hamnar på. Alltså en välförtjänt verklighetsflykt när vakuumvädret kommit för att stanna.

Arp - St. Tropez