Chromatics - Night Drive (IV)

Det var ett tag sen Chromatics efterlängtade Night Drive läckte, och några av er har förmodligen avhandlat ett flertal recensioner av skivan vid det här laget. Personligen är det först i dagarna jag haft både tid och lust att ta mig an den och jag insåg mycket snart under inlyssningens gång att det vore allt för synd att inte ge den något sidutrymme, för Night Drive är en bra skiva, till och med en riktigt bra sådan.

I somras fattade jag tycke för italiendoftande popsamlingen After Dark, och i synnerhet för ett av Chromatics bidrag, det otroligt fina spåret In the city. Under en nattlig tågresa norrut gjorde den extremt slicka synthpopen sig riktigt bra mot de kolsvarta landskapen, och med lite god fantasi tyckte sig både billig neon och italienska discon befinna sig inom en överkomlig radie. Det är samma slags italoinfluerade discoballader som präglar Night Drive, och tillsammans utgör de ett givet lunkande bilåkar-soundtrack, som åtminstone i detta avseende borde ligga i handsfacket tillsammans med skivor som Junior Boys Last Exit och Morgan Geists The Driving Memoirs. Ett mystiskt skimmer präglar hela skivan och det blir egentligen aldrig riktigt tråkigt när Chromatics framför sina tio synthpopmelodramer. De absoluta höjdpunkterna är titelspåret Night Drive och Kate Bush-covern Running up that hill. Vi har hört ett antal covers på just den låten, och om någon egentligen skulle kunna sägas ha lyckats leva upp till orginalets värdighet, borde det rimligen vara Chromatics.

Chromatics - Night drive
Chromatics - Running up that hill