Hans Appelqvist, Kalmar nation 26/10

Jag kommer cirka sex minuter för sent till Hans Appelqvists spelning. Jag kommer cirka sex minuter för sent till en ohövlig publik. En publik som pratar sönder en spelning som kunde ha blivit något bra. För är det något Hans Appelqvist gör så är det att utmana konventioner och sudda ut gränser. Vad är en konsert? Vad är instrument och vad är sång? Och i vad ligger det primära? Frågor som emellanåt kan vara intressanta att ställa sig själv och som Appelqvist inte är sen att våga dra upp till ytan.

Helt förståeligt låter han sig påverkas av den nonchalanta publiken så det är tyvärr en irriterad och småsur artist vi möter. Detta tillåts färga hela spelningen och efter ett antal låtar verkar han tappa tålamodet rejält. Det mesta krackelerar när han i sina mer nedtonade stunder överröstas av ölstinna studenter som skrattar och skrockar åt att det råkar stå skrev på projektorduken. Det är helt enkelt fel forum och när han i slutskedet säger att det är hans sista låt och att vi snart ska bli av med honom så är det bara att beklaga. Det är synd att folk inte kan bete sig.