Letters letters

Letters letters inleder sitt självbetitlade debutalbum med en vägg av oljud. Det är inget varmt eller gemytligt välkomnande man som lyssnare får men det gör åtminstone trion rättvisa. För resten av albumet är en ständig kamp mellan oljud, välljud, melodi och uppstyckade taktmönster. Det handlar om att finna substans i vad som först ter sig vara kaotisk smörja. Lite som livet i stort alltså.

Medlemmarna i Letters letters har under flera års tid smugit i skuggan av Montréals musikscen. Solo och i diverse andra konstellationer har de sedan sent nittiotal släppt ifrån sig material i så skilda genrer som postrock, folk och jazz men det är först i och med detta Type-släpp de samlas under enad fana. Och är man förtjust i noise-pop finns all anledning att vända blicken åt deras håll. Det är en tämligen dyster stämning de omfamnat, vilken ständigt filtreras genom metalliska ljud, rassel, ekon, melankolisk sång och analog elektronik. Albumets 42 minuter påminner för det mesta om Xiu xiu och Zelienople men ibland får det mig även att tänka på Trickys Maxinquaye.

Letters letters - Everyone's afraid of fear