torsdag, oktober 11, 2007

Radiohead - In rainbows

Vad kan man egentligen förvänta sig av ett band som i sin position efter succén med Ok Computer väljer att spela in Kid A och Amnesiac? Underverk borde det enda egentliga svaret lyda, eftersom Kid A kan vara en av de skivor som sammantaget rullat mest i mitt liv. Jag förväntade mig inga underverk inför In Rainbows men hade ändå vågat börja hoppas att Thom Yorke och hans kamrater skulle hitta på något oväntat igen, något konsekvent grepp som skulle komma att prägla hela låtlistan igenom. Distributionen av skivan må förvisso vara oväntad, och man kan inte annat än fascineras av Johnny Greenwoods ord angående processen i en intervju med Gothamist:

"It's just interesting to make people pause for even a few seconds and think about what music is worth now. I thought it was an interesting thing to ask people to do and compare it to whatever else in their lives they value or don't value."

Musikaliskt sett är In Rainbows en för mig ganska kluven historia, och Radiohead förvånar mig sällan under den 42:34 min långa resan. Inledande 15 Step är en riktigt bra inledning, där en experimentell rythm tillsammans med en riktigt svängig basgång och ett riktigt snyggt gitarrstick ger mig höga förhoppningar. I balladen Nude blir det becksvart vemod, och Yorke påminner mig än en gång om vilken otrolig passion och lidelse som finns i hans röst. De uppbackande synthkörerna för tankarna till Exit Music (for a film) och det är oerhört vackert. I avslutande Videotape ges slutligen ännu ett bevis på Radioheads slipade låtskrivarförmåga. Över ett Pyramid Song-piano, med en accelerande trummrythm som hela tiden bygger upp större och större rymder skickas vi tillbaks till stämningen på Kid A och Amnesiac igen. Och vi minns hur fantastiska Radiohead i sådana stunder faktiskt kan vara. I övrigt lämnar In Rainbows, med några få ytterligare undantag, ungefär samma känslor som Hail to the thief gjorde, permanent kärlek till vissa otroligt bra låtar, och hoppet om en så småningom kommande konsekvent experimentell historia.

Radiohead -Videotape (Högerklicka och "spara som")

5 Comments:

Anonymous Claes said...

Sicken j-a fin låt!

11 oktober 2007 15:51  
Blogger oskar. said...

Har inte heller bildat mig någon ordentlig uppfattning om albumet än men det står åtminstone klart att det inte är speciellt bra. Framförallt inte jämn. Jag är inte besviken och jag är heller inte positivt överraskad. Bara mer eller mindre tom. Radiohead var ju i princip mitt allt för tio år sedan och nu är de ju bara några bland alla andra. Det är jobbigt att bli äldre och vara tvungen att omvärdera sina idoler. Men man måste bita i det sura äpplet.

The Eraser var mycket bättre.

11 oktober 2007 16:12  
Blogger niklas said...

Oskar: Ja, tyvärr är det nog så. Nej, In Rainbows blir aldrig riktigt dålig, det är bara relativt sällan det blir riktigt bra. Men tillfällena finns. Efter The Eraser hade man ju vågat börja hoppas på lite mer än så.

11 oktober 2007 19:08  
Blogger Amanda said...

Dock är Videotape en helt underbar låt! Men jag kan hålla med om att In Rainbows är ganska intetsägande och kanske lite småtråkig.

11 oktober 2007 20:04  
Anonymous Jonatan said...

In rainbows är ingenting annat än fantastisk. Läs gärna recensionen på min blogg.

13 oktober 2007 15:37  

Skicka en kommentar

<< Home