The Owls - Daughters and suns

Att bli påmind om åtsidolagda favoriter är till och från både nyttigt och gemytligt. Minnesotabördiga The Owls drar sitt strå till stacken genom att låta som ett antal gamla fanbärare inom musikvärlden. Att Allisson LaBonnes röst påminner väldigt mycket om Nicos melankoliska stämma är självklart en bidragande faktor men lägg där till att det i bakgrunden ständigt klingar av Jefferson Airplane, The Beatles och Mamas & the Papas och vi har ett nostalgikalas utan dess like.

The Owls har dock inte fastnat i något förstelnat ideal utan rör sig i samma trakter som Camera obscura och Essex green, utrustade med finslipade melodier och stämsång. Som bäst låter det när de kvinnliga medlemmarna tar till mikrofonen och med sina smekande stämmor värmer upp mig i vinterrusket. När herrarna tar till orda blir det i princip gubbgung av hela karusellen, vilket i sammahanget får ses lite avtändande. Som vanligt när det gäller den här typen av musik är det inget revolutionerande vi handskas med, utan det blir mer ett skickligt hantverk att fly till när solen bestämt sig för att gå ner för tidigt.

The Owls - Isaac Bashevis Singer