Pale young gentlemen

Föreställ dig en mindre lagerlokal i förbudstidens Chicago, proppfull med människor och där röken ligger tät strax under taknocken. Det kryllar av ölsejdlar som svämmar över av skummet, allt ses i sepia och någonstans har en tjock barbröstad herre somnat på ett par säckar mjöl. Det är svettigt, trångt och berusat. Längst in lokalen spelar ett band sittandes på trälådor. Som av en händelse råkar det finnas ett piano i lokalen och när de river av publikfavoriten Satuday night skrålar och skålar publiken ikapp...

Ungefär så tycker jag att det känns att lyssna på Pale young gentlemen, en femmanna orkester från Madison, Wisconsin vars egenutgivna självbetitlade debut har skapat en liten fuzz i bloggosfären den senaste tiden. Jag kan definitivt förstå varför. De har på en och samma gång nära till både skratt och gråt samtidigt som det för den sakens skulle inte känns splittrat eller osammanhängande. Deras cabaretinspirerade pianodrivna alster låter i det närmaste som ett Okkervil river på pilsnerpang medan deras mer vemodiga sida påminner om ett The National på dekis. Lyssna på Clap your hands här nedan, och vill ni ha mer finns det ytterliggare två låtar för gratis konsumtion på deras myspace.

Pale young gentlemen - Clap your hands