Bon Iver - For Emma, forever ago

Det ryktas om att Justin Vernon, mannen bakom Bon Iver, flyttade ut i skogen när det nalkades vinter och därefter bodde ensam i en stuga under flera månaders tid samtidigt som han spelade in debutskivan For Emma, forever ago. Oavsett sanningshalt så är det i alla fall en mycket tilltalande historia.

Skivbolaget Jagjaguwar (Sunset Rubdown, Okkervil River, m.fl.) brukar ha bra känsla för kvalitet och i det här fallet visar man återigen prov på gott omdöme. Vernon släppte ursprungligen skivan på egen hand, men i början av nästa år väntar en "officiell" utgivning på tidigare nämnda skivbolag.

Gällande musiken är detta något av det mest hjärtskärande jag hört under hela året. Vernon levererar ett pärlband av fina ballader, den ena vackrare än den andra. Hans sköra röst gör mig nästan gråtfärdig när han stämmer upp i Re: Stacks, en av årets vackraste låtar. Kanske är det vetskapen om hur skivan kom till som framkallar bilder av vinterlandskap när jag lyssnar, men den här upptäckten ligger verkligen rätt i tiden.

Idag är det den stora hemvändardagen, man förväntas gå ut på kvällen och träffa människor från förr. Gamla klasskompisar, kollegor och människor man hoppades få slippa se igen när man äntligen flyttade ifrån hemstaden. Den oerhörda frestelsen till trots stannar jag nog hellre hemma och låter Bon Iver hålla mig sällskap i vintermörkret.

Bon Iver - Re: Stacks