Ólafur Arnalds - Eulogy for evolution

Ordet underbarn slängs det inte ofta med på den här bloggen men jag är i Ólafur Arnalds fall bra nära att åtminstone viska det. Blott tjugo år gammal skapar den isländske ynglingen musik med sådan nerv och hjärta att jag bokstavligt talat emellanåt tappar andan. Debutalbumet Eulogy for evolution släpptes ursprungligen 2006 i hemlandet men nådde nu under hösten övriga världen via Progression records och Erased tapes records. Och det är sannerligen en kulturgärning vi talar om då det är ett försmäktande vackert alster.

En sammankoppling med Sigur rós och Amiina känns självklar då de tre delar såväl ursprung som uttryck, nämligen det stråkbaserade. Skillnaden ligger i att Arnalds väljer den mer avklädda vägen och vi guidas oftast framåt av en mindre stråkensemble och ett piano. Det är musik som bäst beskrivs som modern klassisk musik anpassad till indiescenen, stark i sitt uttryck och påfrestande känsloframkallande. Inte sedan Antony & the Johnson's I am a bird now har ett album gripit tag i mig som detta. Musik som smälter glaciärer och flyttar bergsmassiv, varken mer eller mindre.

Ólafur Arnalds - 1953