Ben Benjamin - The many moods of Ben Benjamin vol. 1

Efter en månad med enerverande latinorythmer och baktakter i alla dess obehagliga former är det näst intill en välsignelse att åter igen vara tillbaks bland raka beats och västerländskt vemod. Och efter en månads frånvaro har man som indie-taliban faktiskt mer att ta igen än man kan tro. Godispåsen är fylld ända upp till kanten med karameller som heter Destroyer, Hot Chip, The field, Stephen Malkmus & the Jicks och Sébastian Tellier för att ta några exempel.

Det var dock solosläppet från forne Midwest Product- och Postprior-medlemmen Ben Mullins som intresserade mig allra mest, sedan jag under december månad varit i stort sett besatt av smakproven temporary aztec och selective periphera från debuten The many moods of Ben Benjamin vol. 1. Skivan som släpps av eminenta labeln Ghostly International består av tretton instrumentala låtar, där Mullins emellanåt visar prov på en snudd på genial låtskrivarförmåga. Kärnan i Ben Benjamin's låtidéer är uppbyggnad och påbyggnadsfaser, men låtarna tar i regel rejält med sats redan från början. Kombinationen av liveinstrumentering och fjäderlätt elektronik får mig att föreställa en Apparat i sällskap med en gitarrkompis fostrad av Built to spill. Produktionen är noga avvägd och jag slås emellanåt av en perfektionism när jag lyssnar på de välpolerade och tillrättalagda låtarna. I Ben Benjamins fall är detta enligt min mening både till hans för- och nackdel. Efter ett tag har den genomarbetade produktionen och skivans längd förmått mätta mig något. Kanske hade Benjamin's soundtracksljudande volymer tjänat mer på ep-formatet.

Ben Benjamin - Temporary Aztec