The Magnetic Fields - Distortion

Efter nära fyra års väntetid är vi äntligen framme vid releasedatumet för The Magnetic Fields åttonde studioalbum Distortion. Den snudd på omänskligt produktive Stephin Merritt har dock inte gått sysslolös utan har hunnit med att ge ut skivor både under sitt eget namn och med sidoprojektet The Gothic Archies. Angående nya skivan har Merritt sagt att han ville göra en skiva med treminuters poplåtar, men att det till slut råkade bli powerpoplåtar istället. Han hade en vision om att göra skivan under väldigt kort tid och att använda samma instrumentering på alla låtar. Utifrån de förutsättningarna drog han slutsatsen att inspelningen skulle vägledas av ljudbilden på den första The Jesus and Mary Chain-skivan Psychocandy, fast också med piano och cello.

Och om det är någonting som skiljer den nya skivan från dess föregångare så är det framförallt, som titeln antyder, den frekvent förekommande disten som ligger på i princip samtliga instrument. Melodierna och de fyndiga texterna finns fortfarande kvar, men omgivna av mer oljud än vanligt. För min del tog det lite tid att tränga igenom noiset och hitta det fina låtmaterial som fanns där bakom, men väl där så vill man inte släppa taget. Shirley Simms sång är som vanligt en fröjd för örat och Merritts sinne för melodier får väl nästan betraktas som oöverträffbart inom popvärlden. En bra skiva helt enkelt, precis som väntat. På Nonesuch Records, för andra gången.

The Magnetic Fields - California girls