Orion Rigel Domisse - What I want from you is sweet

Tacka valfri högre makt för sångerskor med gälla röster! Eller jag menar tacka valfri högre makt för sångerskor överhuvudtaget. I denna dystra tid av mörker, börsnedgångar och terminsavslutningar verkar de enda jag orkar beröras av vara just sångerskor. Orion Rigel Domisse tillhör en av de få ickeinstrumentala akter jag på senare tid tagit mig an och man kan placera henne i facket folk-flicka och stava hennes namn med stora bokstäver utan att skämmas det minsta. Hennes minst sagt oskolat gälla stämma vaskar små guldkorn ur mina trumhinnor medan hennes eskapader allt som oftast lockar med mig ut på picknick med liemannen och hin håle själv.

Albumdebuten What I want from you is sweet genomsyras av ett dödstema där fyra av tolv låttitlar innehåller ordet död. Denna lite väl framträdande tråd skulle självfallet kunnat ha kvävt albumet men Orion vågar många gånger tackla detta med en klackspark. Inledande Fake yer death är ett gott exempel där texten ger lite tips på hur man kan gå tillväga för att just iscensätta sin egen död: "You can burn your house down and leave some bones, make sure the bones look something like your own". Som bäst blir det dock i berättelsen Alice and Sarah, en spröd och vacker historia som ljudmässigt låter som ett samarbete mellan Owen Pallett och Jenny Wilson. Albumet gavs ut i september i fjol av nystartade labeln Language of stone som inriktar sig på analoga inspelningar och verkar sannerligen vara något att hålla ögonen på i framtiden.

Orion Rigel Dommisse - Alice and Sarah