Silje Nes - Ames room

Norsk musikexport har under det senaste året nästan enbart bestått av herrar som buntats ihop under den lite luddiga benämningen fjorddisco: monark Lindstrøm gick i bräschen, sen dök en prins vid namn Thomas upp och här senast var det Diskjokke som med sina uppstudsiga beats satte Norge på världskartan. Silje Nes är stöpt i en helt annan form.

Om Lindström & c:o blickar ut över Norges landskap från en bergstopp så kisar Silje Nes ut genom sina neddragna persienner på ett regnigt och grått Bergen. Hennes relativt introverta laptronica rör sig inom väldigt snäva ramar och det handlar många gånger inte om vad som ryms inom dem utan snarare vad de blickar ut mot. Det handlar om rannsakan, minnen, bortgångar och flykt. Allt silat genom ett filter bestående av element så hårt sammansvetsade att ett lager blir svårt att skilja från ett annat. Siljes röst är ett eminent exempel: vissa gånger får den agera instrument, andra gånger ledstjärna.

När hon experimenterar som mest med gränserna mellan instrument och sång låter hon som ett norskt svar på Hans Appelqvist medan hon andra gånger påminner om såväl Midaircondo som Broadcast. Debutalbumet Ames room släpptes i december av Fat cat records och passar denna dassiga årstid som handen i handsken.

Silje Nes - Ames room