Hayden - In field & town

Det finns några få artister inom americana/altcountry/lofi-genren som alltid förmår upprätthålla mitt intresse. Smog och David Pajo utgör exempel på sådana, Hayden däremot, har jag trots ihärdiga påtryckningar från en övertygad vän aldrig riktigt helhjärtat tagit till mig. Däremot fastnade jag starkt för vissa av låtarna från Skyscraper National Park som dök upp någon gång i början av tvåtusentalet.

I och med aktuella In field & town borde jag antagligen lägga ner spjutet och ge min vän rätt. De elva spåren bjuder på alldeles förträfflig folkindie och genom att kombinera ett mer fartigt material med bedårande ballader leverar Torontos Hayden Desser ett mycket mångfacetterat och genomstarkt album. Redan i inledande titelspåret ges lyssnaren en föraning om en fartigare resa en vanligt. In field & town bär på ett driv som övveraskar mig, och de mjuka gitarrväggarna pryds inte sällan av uppryckande slingor, emellanåt framförda med Neutral Milk Hotel-doftande trumpeter. Jag vill gråta mig till sömns till tonerna av pianoballaden More than alive, som Desser tycks plåga sig igenom med en klump i magen. Jag blir därefter genast på bättre humör av muntert slackiga och Pavement-poppiga The Van Song och när skivan når sin topp i och med Worthy of your esteem har man bara lust att kränga på sig ett par pösiga Levis 501:or, en fladdrig flanellskjorta och låta skäggresurserna flöda.

Men vad skulle det egentligen tjäna till, det finns ju Haydenskivor från det förflutna att utforska, skivor jag antagligen borde tagit mig an för flera år sedan.

Och det var förresten på tiden att någon gjorde en sympatisk ballad om den ensamma och missförstådda väktaren.

Hayden - Worthy of your esteem