Samamidon - All is well

Vi gjorde alla våra tabbar under fjolåret. Ett av mina stora snedsteg var att jag undanlät att lyssna på folkartisten Samamidon's andra skiva All is well. Om sanningen ska fram har jag inte varit medveten om dess existens förräns nu, i och med dotshops distribution av skivan på vinyl.

Som omslaget antyder rör det sig mycket riktigt om en sargad man i cowboyhatt, tolkandes traditionell musik från Appalackerna med traditionella arrangemang. Hur torrt det än må låta så är All is well en mycket engagerande skiva, som rymmer ett riktigt bra material och som dessutom som kronan på verket är producerad av islänningen Valgeir Sigurdsson. Det är framför allt Sam Amidons sångröst som är den stora behållningen. Han förmedlar både närhet , lidelse och passion. I avskalade och mörka Wild Bill Jones skjuter han en yngling med sin revolver och sångstilen för tankarna till David Eugene Edwards. I följande Wedding Dress fyrar han av lätt-tuggad Sufjan Stevens-pop och när han sjunger om sin älskade Saro i låten med samma namn kryper han nästan in under skinnet på mig. Med det traditionella stycket lyckas han mer eller mindre övertyga mig om att jag befinner mig just där, 1849, skrivandes brev till Saro. Visst, det är pompigt, pretentiöst och romantiskt. Men också otroligt vackert.

Samamidon - Saro