Sébastien Tellier - Sexuality

Sist jag påmindes om Sébastien Telliers storhet var när jag såg Daft Punk's film Electroma. I en ganska sorglig scen får man se hur de två robotorna, vars högsta önskan är att bli människor, framför spegeln tvingas bevittna hur deras nyss transformerade människoansikten smälter bort. Scenen, som förvisso får anses vara ett av få tilltalande inslag i filmen, ackompenjeras av Telliers sorgliga ballad Universe, som ger den en känslosam och samtidigt märklig laddning.

Men Tellier har imponerat på mig förr. Han har med ett överlag kvalitativt material (med singeln La Ritournelle i spetsen) behållt mitt intresse och jag blev genast nyfiken på hans aktuella tredje fullängdare Sexuality. Till min glädje har Tellier presterat sitt starkaste alster hittills där potentiella klubbhits som Divine och Kilometer trängs med ljuva ballader som Elle och Pomme. Skivan kickas igång med ett av de absolut starkaste spåren, relativt kalla och minimala Roche, där Tellier till ett långsamt handklapp agerar Junior Boys på franska. Skivans koncept kunde väl knappast vara klarare (se titel och omslag), och dess beats, viskande sång och stön för förstås också tankarna tillbaks till Junior Boys fantastiska verk So This Is Goodbye, som golvade oss alla för ungefär två år sedan. Vad som däremot grämer mig en aning är att Tellier emellanåt tagit konceptet på lite väl stort allvar, många snygga passager får sällskap av kvinnostön och i slutändan är de mest irriterarnde. Låtarna, dess produktion och sången är tydliga nog i sitt uppsåt och Tellier hade i många lägen inte behövt ta till draghjälp från Gainsbourg.

Sebastién Tellier - Kilometer (borttagen på begäran)
Lyssnar här istället.