Xiu xiu - Women as lovers

Det känns kanske inte speciellt överraskande att Xiu xiu valt att döpa sitt senaste album efter en roman av Elfriede Jelinek. Antagligen skulle till och med din granne finna stora likheter mellan de två efter lite halvhjärtad research. Deras verk cirkulerar kring det förbjudna och ingen av dem räds att skriva om det som man ofta håller hårt inom sig. Ångest, förnekan och frustration. Men kanske framförallt sex och sexualitet. Gärna allt samtidigt. Just detta har blivit lite av Xiu xiu's signum och deras oljudsbaserade ljudbild har alltid kompletterat deras minst sagt uppseendeväckande texter (läs Fabulous muscles) på ett effektivt sätt.

På Women as lovers, deras sjätte album, harvar de vidare i samma gamla hjulspår och bryter på intet sätt ny mark. Istället känns det lite som ett steg tillbaka. 2006-års The air force tog avstamp i elektronik medan Women as lovers står stadigt på mer traditionella instrument. Ett trevligt inslag är dock blåsinstrumenten. Problemet med tidiga Xiu xiu var, enligt mig, deras svårighet att presentera något jämntjockt. A promise och Fabulous muscles innehöll fantastiska toppar som Sad pony guerilla girl och I luv the valley oh! men lämnade inget jätteintryck som album. 2008 är det precis tvärtom. Jag lyssnar och jag lyssnar och det enda jag hör är en jämntjock sörja där inget sticker ut. Det är varken bra eller dåligt helt enkelt. Och när de tillsammans med Michael Gira från Angels of light tolkar Bowie och Queens Under pressure så tänker jag bara Lasse Holm och Sikta mot stjärnorna. Det var antagligen inte tanken med det hela.

Xiu xiu befäster återigen att de är Hidden cameras evil twin men Women as lovers blir i slutändan ändå ett mellanalbum i ordets rätta bemärkelse. Åtminstone hoppas jag det. Däremot kan jag inte sluta fascineras av Jamie Stewarts texter, i den avklädda Black keyboard sjunger han:

"Why would mother say such things? Why add tongue to a kiss goodnight? Force me to know the want. No one needs to know. Be free. Laugh at your son. A child is nothing without hate. Be certain he feels his love is trash."

Ingen annan skriver texter som Jamie Stewart. Det ska han ha en eloge för.

Xiu xiu - Black keyboard