måndag, mars 03, 2008

El perro del mar - From the valley to the stars

De allra flesta av oss börjar någon gång i livet att reflektera över vad vi gör här, vad vi har med här att göra och vad här har med oss att göra. Vilken funktion fyller livet och vad spelar egentligen döden för roll i dramat? Det är inte för inte man emellanåt blir lite vankelmodig när man inser att det finns fler saker man inte kan förstå än vad man överhuvudtaget kan greppa. Det är under sådana omständigheter man söker tröst i en förlorad tro, byter jobb eller tar ett lån på en bil man egentligen inte behöver. Eller så gör man som Sarah Assbring och spelar in ett album.

El perro del mars andra fullängdare, From the valley to the stars, brottas med de stora frågorna och tar avstamp någonstans i närheten av den plats evigheten slutar. Åtminstone om man ska förlita sig på vad som sagts i intervjuer och pressmeddelanden. Även fast det emallanåt handlar om just solen så blir albumet av naturliga anledningar ingen solskenshistoria. Till stora delar är det vemod och melankoli som spelar första fiol men i bakgrunden finns ständigt en känsla av något ljusare, något hoppfullt, något större än livet självt.

Som vanligt när det gäller Assbrings kompositioner så hålls de inom strikta ramar, det kretsar i de flesta fall kring en melodislinga och en kort textrad. Jag förstår många gånger vad hon försöker få ut genom att bygga upp sina låtar på detta sätt men på ett album med sexton spår blir det ibland lite väl tjatigt och enformigt. Konceptet fungerar som bäst när albumet får agera bakgrundsmusik men så fort jag försöker titta lite djupare så stör jag mig enbart på de ständigt upprepade textraderna. Självklart finns det russin att plocka ut men helheten blir lite för segflytande. Det hypnotiserande titelspåret får nog klassas som favorit medan vackra Happiness won me over låter som något som kan spelas i kyrkan på skolavslutningen. Assbring bekräftar att hon har en av Sveriges innerligaste och vackraste röster men nästa gång hoppas jag att hennes texter tillåts innehålla mer än tio ord åt gången. Det blir som sagt lite tjatigt. Är det så? Är det så? Är det så? Är det så? Är det så? Är det så? Är det så? Är det så? Är det så? Är det så? Är det så? Är det så? Är det så? Så är det.

El perro del mar - From the valley to the stars
Hela albumet går, under begränsad tid, att lyssna på i sin helhet på myspace.

3 Comments:

Anonymous Anonym said...

Riktigt bra emellanåt, men det blir som sagt ganska tradigt i längden; debuten blev omedebart en favorit, får se ifall den här skivan växer efter varje lyssning - hoppas det!

4 mars 2008 kl. 00:09  
Anonymous Anonym said...

Jag förstår att skivan kan i sina ögonblick kännas tjatig men om man är på rätt humör är from whe valley to the stars helt ljuvlig, jag är kär!

5 mars 2008 kl. 13:55  
Blogger oskar. said...

Och jag förstår varför du är kär. För mig har det bara inte klaffat fullt ut. Jag får hitta något annat att kära ner mig i helt enkelt. Min och El perro del mars relation får fortsätta att vara av enbart vänskaplig natur. Det är inte fy skam det heller.

5 mars 2008 kl. 19:08  

Skicka en kommentar

<< Home