torsdag, mars 06, 2008

Intervju: Phil Elverum

Han har släppt skivor under Microphones och Mount Eerie och producerat Mirah, Beat Happening och Jason Anderson för att nämna några. Ju äldre jag blir och desto mer jag varvar Phil Elverums alster, desto mer övertygad blir jag om att han är en av min samtids viktigaste indieprofiler. Med en kommande nyutgåva av Microphones-mästerverket The Glow pt. 2 och en Mount Eerie-turné som når Sverige i maj är han åter igen aktuell. Jag sköt från höften och brände iväg några frågor till honom. Till min stora glädje svarade han direkt.

BR: Tack för att du tar dig tiden att prata med oss. Vad har du för dig just nu som artist och producent?

PE: För tillfället är jag i Tucson, Arizona på en kort turné. Jag har spelat in musik på egen hand hemma, och skapat målningar, och jag har under senaste tiden också spelat in lite med min vän Mirah på Dub Narcotic Studio i Olympia, och jag har även samarbetat med min vän Nick Krgovich (från No Kids) på några inspelningar.

BR: Du är en man med många talanger, och tillsammans med din senaste release under Mount Eerie, Mount Eerie pts. 6 & 7, medföljer en näst intill gigantisk fotobok som täcker bilder från hela världen. Är fotografering något du alltid tyckt om? Hur känner du inför relationen mellan bilder och musik, eller ditt eget låtskrivande?

PE: Det finns någon slags kraftig koppling mellan bilderna och musiken, men för mig är dent svår att återge i ord. Jag har alltid haft de där bilderna på mina väggar när jag skrivit och spelat in musik. Kanske är de en visuell representation för den skumma, fiktiva natur där min musik utspelar sig. Förstärkta dramatiska färger och former.

BR: Bildernas motiv är för det mesta landskap eller natur, ett tema som ofta är närvarande även i din musik. Vilken relation har du till naturen och vildmarken?

PE: Jag vet inte. Jag känner mig bara inte inspirerad av att skriva låtar om människor eller att ta bilder av dem. För mig finns det en storslagen känsla i de här stora bilderna ibland. Jag är en sucker för grandios, intensiv dramatik.

BR: Dina Microphones-album sägs representera teman som luft, vatten, eld och jord. Stämmer det? Försöker du fortfarande arbeta med dina album i teman?

PE: Det var inte avsiktligt. Jag upptäckte deras teman först när de blivit färdigställda. Men, ja, jag försöker alltid ha något slags vagt tema för ett album. Det är viktigt för mig att albumet fungerar som en helhet och ett sammanhängande verk. Inte bara en bunt osammanhängande låtar.

BR: Ditt sound är i regel ganska fuzzigt och lo-fi-präglat. Är inspelningsteknikerna viktiga för dig? Finns det saker du aldrig skulle göra i studion?

PE: Jag försöker bara få det att låta så bra som möjligt med hjälp av de verktyg jag har. Inspelningstekniker är väldigt viktiga för mig. De är lika mycket ett uttryck som intstrumenteringen eller själva låten. Jag skulle kunna testa vad som helst i studion. Jag har inga regler.

BR: När jag lyssnar på dina skivor, får jag ofta känslan av hur de tillbakahållna delarna håller tillbaka oljudet och noiset, en slags dubbelhet. Är du fascinerad av kontraster?

PE: Det är det äldsta tricket i boken för att skapa en storslagen känsla. Till och med i fotografi, desto större kontraster desto mer dramatisk stämning.

BR: Ditt Microphones-album The Glow pt. 2 kommer ges ut i nyutgåva i vår. Många av dina fans håller den som ditt viktigaste verk hittills. Om du själv får välja ett favoritalbum, vilket väljer du, och varför?

PE: Det kan jag inte. De är en och samma flod.

BR: Nyutgåvan kommer släppas med tjugo bonuslåtar, med bland annat akustiska och nya versioner av några av de gamla låtarna. Kommer det med något tidigare osläppt material också?

PE: Ja, den kommer innehålla några tidigare osläppta låtar från den eran.

BR: Mount Eerie kommer att turnera i skandinavien tillsammans med No Kids i maj. Vilka är dina erfarenheter av att spela i Sverige?

PE: Sverige är ett sagoland. Ni svenskar är som de där coola kidsen som alla ville hänga med i skolkafeterian. I Sverige får jag alltid känslan av att jag vill att alla ska tycka om mig riktigt mycket. Jag vet inte varför. Antar att det beror på att alla ser så vackra och rika ut. Jag känner mig desperat där. Ska försöka agera mindre desperat den här gången. Folk har varit väldigt trevliga på mina spelningar. Tack! Jag gillar det faktiskt där. Skulle vilja spendera mer tid i Sverige. Ljuset som reflekteras från Stockholms vatten upp i mitt ansikte.

För information om Elverums olika projekt och för att köp skivorna direkt från honom, gör ett besök här. Black Wooden Ceiling Opening som är Mount Eerie-inspelningar från 2006 tillsammans med Kjettil Jenssen och Jason Anderson släpps som sexspårs-ep inom kort.

Mount Eerie - Wooly Mammoth's Absence

2 Comments:

Anonymous Anonym said...

Har nästintill spelat sönder mitt ex. av The Glow pt. 2 - så det här kan kanske vara något! Fick förövrigt Mount Eerie av brorsan för ett tag sen, men har inte hunnit lyssna in mig än...

6 mars 2008 kl. 23:27  
Blogger BK Templet said...

Gorillan: Ja, mitt ex är också smånött i kanterna, så jag köper nog också nyutgåvan, den ska tydligen komma i annorlunda design med ny booklet. Mount Eerie är en bra skiva, det gäller bara att ta sig igenom inledande sjutton-minutaren, tillika trumm-onanin "The Sun", sen har man bara fina låtar att se fram emot. För övrigt borde du lyssna in dig på nya sexspårs-ep:n Black Wooden Ceiling Opening, skitbra!

7 mars 2008 kl. 07:13  

Skicka en kommentar

<< Home