Sun kil moon - April

- My new album's gonna be called "Tiny Cities 2".

När Mark Kozelek spelade i Stockholm i höstas gjorde han klart för publiken hur mycket han avskyr oss musikbloggare. Med glimten i ögat försökte han lura i publiken att hans nya album skulle heta Tiny Cities 2 och liksom Tiny Cities till fullo bestå av Modest Mouse-covers. Inte nog med det, han hävdade dessutom att vi musikbloggare saknar både flickvänner och liv.

Visst, han har en poäng, även om vi på den här bloggen bara lever upp till hälften av det ovanstående påståendet. April blir tredje fullängdaren under före detta Red House Painters-sångarens alias Sun Kil Moon. Kozeleks nya alster bjuder inte på några överraskningar, vilket jag som lyssnare förmodligen heller inte borde vänta mig. Han fortsätter likt tidigare alster att utforska de akustiska ballad-landskap där han alltid tycks kunna leverera ett bra material. Lost Verses, som inleder skivan lägger ribban högt med en fantastisk melodi och vacker låtuppbyggnad. Den liksom flera andra spår på skivan är uppåt tio minuter långa, vilket i det här fallet bara är trevligt. Desto otåligare blir jag när han som i Tonight the sky slentrianrockar bort tiden. Nej, det är balladerna han gör allra bäst, och när han exempelvis berättar om sina eskapader på den europeiska kontinenten i Tonight in Bilbao blir det riktigt fint. April består stundtals av den Kozelek man inte kan leva utan, och i de stunderna kan man ha överseende med att det mellan varven blir lite gubbigt.

Sun Kil Moon - Lost Verses