Electric President - Sleep well

Det var upplagt för ett kärt återseende då jag såg att Electric Presidents nya skiva Sleep well letat sig ut på nätet. Efter att frontfiguren Ben Cooper varit inblandad i två av 2000-talets bästa skivor (2006 års självbetitlade debut och Radical Face-plattan Ghost från förra året) var förväntningarna minst sagt högt ställda. Efter att ha lyssnat i princip oavbrutet under den gångna helgen har jag nu börjat smälta de många intrycken. Min intuitiva känsla är att duon mognat en aning. Där föregående platta var lite osäkert lekfull på ett sätt som debutskivor ofta är så inger nya skivan mer självsäkerhet. Man har vågat ta ut svängarna genom att göra arrangemangen lite pampigare och ljudbilden mer rymlig. Förmågan att skriva intakta popstycken gör sig dock snart påmind. Redan i första spåret Monsters håller man på att trilla av stolen och Coopers ynkliga röst berör på ett sätt som få andra artister förmår att göra. Tyvärr finns det några snedsteg på skivan som gör att det inte riktigt räcker ända fram den här gången. Andraspåret Bright mouths är ganska ljummet, avslutande When it's black tämligen ointressant och Beck-pastischen Adrift in space, or whatever tilltalar mig inte alls. Å andra sidan finns här fler fantastiska låtar än vad många andra artister mäktar med under en hel karriär, vilket gör att man får ha överseende med de små snedstegen. Popgenier är en alldeles för bred och blygsam beskrivning, men något mer träffsäkert finner jag tyvärr inte.

Skivan släpps den 24 juni på Morr Music.

Electric President - It's like a heartbeat, only it isn't