fredag, maj 30, 2008

Bonnie "Prince" Billy - Lie down in the light

För ett litet tag sedan hade jag och en kompis ambitionen att under en kväll ta oss igenom samtliga Will Oldham-alster under hans egna namn, som Bonnie "Prince" Billy och under hans olika Palace-alias. Mycket tidigt insåg vi att vi skulle bli tvungna att gallra ut liveskivor och några ep:s för att åtminstone kunna beta av majoriteten av fullängdarna. Denna herre från Louisville har sannerligen inte legat på latsidan och en förbluffande majoritet av hans skivor håller extremt hög klass, ja sammanfattningsvis enades vi om att han egentligen aldrig varit delaktig i något lågvattanmärke alls. Lie down in the light är första fullängdaren sen Oldham samarbetade med Dawn McCarthy på 2006 års The letting go.

Under sina Palace-alias levererade Oldham mörk alternativ altcountry med ena foten i traditionella musikstilar och med den andra stundvis sökande i folkigare indierock. På otroligt starka skivor som I see a darkness, There is no one what will take care of you och Days in the wake avhandlades till viss del religiöst färgade teman som synd och förlåtelse, men även ett mer vardagsnära innehåll som vänskap, ensamhet och kärlek. Som Bonnie "Prince" Billy förändrades de musikaliska ambitionerna något runt släppen av Ease Down the road och Master and everyone i början av 2000-talet. Han blev mer perfektionistisk i sitt sound och hans röst och sångstil blev mjukare, ibland nästan lite väl skolad. På Lie down in the light fortsätter Oldham att omfamna denna ljusare och mer välpolerade musikaliska ambition och om de tidigare verken andas mörka teman som synd är det nu snarare fråga om befrielse. Under de tolv spåren finns det egentligen inga djärva upp- eller nedgångar utan Oldham leder oss fram genom ett behagligt och kvalitativt verk. Dock saknas den där lidelsen som jag uppskattar så hos honom och skivan lämnar således ett behagligt men tyvärr inte särskilt djupgående intryck. Oldham har fortfarande inte lämnat ifrån sig något tveksamt. Lie down in the light tillhör dock inte ett av de alster som kommer varvas mest i min stereo.

Bonnie "Prince" Billy - Lie down in the light