onsdag, maj 21, 2008

Booka Shade - The Sun and the Neon Light

Efter att ha levt det ljusskygga livet i klubbländer världen över i ett par år så kryper nu Booka Shade åter ut i solen. På sitt tredje album The Sun and the Neon Light försöker de till viss del att stimulera intellektet lika mycket som fotsulorna och intentionen denna gång var att ta ett steg ifrån klubbmusiken och försöka skapa något mer intrikat, något framåtskridande och utmanande. Fast separationen från dansgolvet är långt ifrån fullbordad. Ändå finns här delar som placerar The Sun and the Neon Light i en annan division än Movements. För vem har sagt att Booka Shade nödvändigtvis uppfattar solen på samma sätt som oss vanliga dödliga?

Arno Kammermeier och Walter Merzigers signum har länge varit de säregna takterna och de skruvade basgångarna. Dessa återfinns även denna gång medan fler akustiska instrument trängt sig in i ljudbilden och på sina håll även orkestrala inslag, till exempel i inledande Outskirts som påminner lite om det Apparat presenterade på fjolårets Walls. Annars är den verkligt stora nyheten att de goda tyskarna denna gång valt att ställa sig bakom mikrofonen. Sånginsatsen i Psychameleon och Control me är kanske inte helt skrupelfri men den skänker åtminstone klarhet i hur stor betydelse Depeche mode kan tänkas ha haft för duon.

The Sun and the Neon Light känns väldigt mycket som ett experiment och det jag många gånger stör mig på är att den inte ger något egentligt helhetsintryck. Ryggraden är densamma albumet igenom men annars spretar det åt för många håll utan att det binds ihop på ett tillfredställande sätt. Det som var den stora behållningen med Movements var just att det var en stark enhet medan det denna gång blir alltför fragmentariskt. Booka Shade vill åt alla håll samtidigt och även om klubbdängor som Charlotte och välkända Karma Car fyller sina syften så känns de lite som kompromisser plockade ur sitt sammanhang. Att kalla The Sun and the Neon Light för ett dåligt album vore å andra sidan att vara fel ute, det övertygar bara inte lika mycket som Movements gjorde för några år sedan. Kanske har det med mina höga förväntningar att göra.

Nästa gång hoppas jag på ett mer sammanhängande verk. Ett ambientalbum på något klaustrofobiskt tema skulle inte sitta helt fel. Tror de skulle klara det galant.

Lyssna på hela albumet här.

2 Comments:

Anonymous Marianne said...

mmm, nice musik! :)

länkar er musikblogg, schysst!

22 maj 2008 09:48  
Anonymous Sofie said...

Jag håller med dig om depeche mode influenserna, gillar det dock. Samtidigt som skivan inte är lika bra som den förra.

23 maj 2008 10:40  

Skicka en kommentar

<< Home