First Floor Power - Don't Back Down

Det var fem år sedan vi sist hörde från First Floor Power. Efter senaste skivan Nerves tog bandet en paus, men medlemmarna har sannerligen inte legat på latsidan. Karl-Jonas har släppt två skivor under namnet Blood Music, Jenny (som visserligen inte är medlem längre) har gjort en smärre succé som soloartist och Sara har spelat i Sir Eric Beyond and the Avant-garde. Nya albumet Don't Back Down tar vid ungefär där Nerves slutade, i den lite mer mogna anda som vi fick stifta bekantskap med efter den charmigt naiva debutskivan There is hope, som i min bok är något av en milstolpe i svensk indiehistoria. Jag har alltid uppskattat bandets säregna och spretiga stil som aldrig har känts konstlad, utan snarare väldigt genuin. Säregenheten har man lyckats vidbehålla även på nya skivan samtidigt som låtmaterialet är starkare än någonsin förut. Texterna är i vanlig ordning lekfulla och av novellkaraktär snarare än i popformat. Sången delas mellan Karl-Jonas och Sara, men i sista spåret Apparently gör trummisen Per Lager ett inhopp av ypperlig kvalitet. Fem år är visserligen en evighet i musiksammanhang, men med facit i hand var gruppens comeback väl värd att vänta på. Med Don't Back Down befäster FFP sin position som ett av de bästa band som sett dagens ljus i det här landet. Låtar som No money and a fee, God damn your fingers och Apparently är fog nog för ett sådant påstående.

First Floor Power - God damn your fingers