fredag, maj 09, 2008

Quiet Village - Silent Movie

Det har suttit långt inne. Vid flertalet tillfällen har jag försökt mig på att skriva några rader om Quiet village's debutalbum Silent movie utan något som helst resultat. Jag vet inte om det har att göra med albumets komplexitet, dess totala avsaknad av väsentliga referenser eller att det på ett makalöst sätt helt enkelt tar andan ur mig. Från början till slut är det ett fascinerande furstlingsverk som får mig att tänka på hur jag storögt och imponerat för första gången spejade in i The Avalanches' universum för ett antal år sedan.

Paralellen till Avalanches har egentligen inte så mycket att göra med hur det låter utan det handlar snarare om hur Quiet village förvaltar musikarvet och vad de lyckas göra med det. Liksom Avalanches placerar deras klippande och klistrande dem i en gråzon där de ständigt har en fot i det förgångna medan ryggraden befinner sig i nuet. Samtidigt pekar nästippen ständigt in i framtiden. Denna framtid som kan komma att låta exakt hur som helst. Framtiden som egentligen bara existerar just nu och som därför lyckas vara så innerligt ljuv och trollbindande. Quiet village är lite som gårdagens bild av framtiden, den framtid som för ett ögonblick sedan blev nutid.

Många gånger experimenterar duon med balansgångar och gränsöverskridanden vilket på ett genialiskt sätt illustreras redan i inledande Vicoria's secret. I denna smäktande vackra hymn förenas stråkar och oboe med havsljud och måsskrin medan titeln skvallrar om det ytligaste av det ytliga (underklädesmärket, reds anm.) såväl som det allra innersta och hemliga. Därifrån förs vi på en resa där bespottade beståndsdelar såsom tvärflöjt, baktakter och easy listening-inslag får en typ av upprättelse jag inte riktigt förväntat mig skulle vara möjlig. Quiet village fångar, genom att visa att till och med det allra fulaste kan göras vackert så länge metoden är den rätta, essensen av de senaste årens populärmusik. Silent movie blir, genom Utopia, Pillow Talk och Circus of Horror, drömmen du önskar du kunde hålla kvar vid men som du alltid glömt när du vaknar. Utan tvekan ett av årets bästa album.

Quiet Village - Circus of horror

2 Comments:

Anonymous Anonym said...

"Det satt långt inne."

9 maj 2008 kl. 09:13  
Blogger oskar. said...

Alternativt: Det har suttit långt inne. Setat är vid närmare eftertanke inget riktigt ord överhuvudtaget. Jag skyller på den tidiga morgonen och mitt ursprung. Nitton år i Dalarna sätter sina spår, för det mesta vill jag till exempel använda böt istället för bytte.

Huruvida det ska vara Det satt långt inne eller Det har suttit långt inne är en definitionsfråga som dessvärre enbart jag har något ordentligt svar på. Om det "satt" långt inne så har det enligt min mening bara gjort det vid ett tillfälle vilket innebär att jag bara försökt skriva om albumet vid EN specifik händelse och då satt det långt inne men att jag lyckades ta mig till sans och genomföra det hela. Nu handlar det istället om flera tillfällen under en längre period, alltså har det enligt mig suttit långt inne.

Ett exempel: Har du sett Per? Ja, han satt här alldeles nyss. (En gång)

Har du sett Per på senaste? Ja, han har suttit här flera dagar i rad. (Upprepade tillfällen)

Hur som helst så har jag bytt nu. Hoppas du mår bättre.

9 maj 2008 kl. 14:36  

Skicka en kommentar

<< Home