Wildbirds & Peacedrums - The Snake

Wildbirds & Peacedrums har hamnat i en lite olycklig situation efter att de blivit utsedda till årets svenska jazzakt 2007. Diskussionen kring dem har mest handlat om vare sig de verkligen bör betraktas som jazz eller inte och, med tanke på detta, om det var helt korrekt av Rikskonserter att ge dem utmärkelsen. Själv är jag antagligen helt fel person att uttala mig då mina kunskaper om jazz i princip är lika bristfälliga som Sveriges televisions musiksatsningar, men det bör ändå tilläggas att det var ett järvt beslut. Wildbirds & Peacedrums debutalbum Heartcore innehöll, utan tvekan, tämligen framträdande jazzelement men rörde sig till stor del utanför ramarna för vad som brukar betraktas som jazz i ordets rätta bemärkelse. Är det något som frusna gamla genrer behöver så är det någon som tänker utanför lådan och för oss lyssnare var tilltaget enbart positivt då priset, bland annat, resulterat i albumet The Snake.

För min del så kom uppföljaren lite väl tätt inpå debuten och jag har, under de två månader som det funnits ute, sällan haft den rätta känslan för att ta mig an det. Jag har inte velat förstöra ett förmodat bra album genom att vara negativt inställd så jag har låtit det få mogna i mitt itunesbibliotek. Ironiskt nog så är jazzinslagen inte lika framträdande denna gång utan de äkta makarna Mariam Wallentin och Andreas Werliin verkar i ett lite mer traditionellt landskap som bekräftar att de har en mer utpräglad fallenhet för folk än vad de har för jazz. Kärnan i musiken är fortfarande densamma, Wallentins kraftfulla Odetta-röst står ofta helt ensam mot Werliins slagverk, men utsvävningarna är på gott och ont färre denna gång. Produktionen känns mer sofistikerad och de mest uppenbara improvisationsmomenten har emellanåt bytts ut mot mer genomarbetade popmönster, briljanta avslutningen My Heart får mig till exempel att tänka på Regina Spektor (om än hennes lite mer experimenterande sida).

Wildbirds & Peacedrums är en ytterst intressant duo och The Snake får betraktas som ett steg framåt för deras del. Det är ett album som är både hänförande och säreget och som bekräftar att de är lite av ett unikum i det här landet. Det är med andra ord helt förståeligt varför debuten fick en världsomspännande utgivning på Leaf för en dryg månad sedan. Nu ser jag bara fram emot att få uppleva dem live. Det ska tydligen inte gå av för hackor.

Lyssna här.