Erik Enocksson - With Its Dark Tail Curled Aroun the Garage

Erik Enocksson tog mig med storm ifjol. Filmmusiken till ångestkavalkaden Farväl Falkenberg innehöll ett julbordssvulstigt vemod som golvade en Dagermanbeundrande yngling lika snabbt som rykten om Tokio Hotel-Bills frisyrskiften når godtyckligt mellansvenskt högstadium. Anser man att ordet ångest är inbäddat i ett ljusrosa skimmer så finner jag det tämligen självklart att Enockssons sånger bör fungera lite som ledmotiv i vardagen och hade det funnits en Okej-poster med Erik på så hade den antagligen hängt ovanför min säng. Ni förstår kanske varför jag hade höga förväntningar när jag förra veckan begav mig till klicktrack för att införskaffa Enockssons nya album With It's Dark Tail Curled Around the Garage.

Inledande låten Electricity påminner starkt om det som presenterades på Farväl Falkenberg men i andra låten The Flames så händer något. Erik har nämligen börjat sjunga, och då menar jag inte bara lite sporadiskt hummande här och där utan det handlar om regelrätta texter. Vers och refräng, hela kittet. Denna något järva vändning lämnar mig till en början småsur och besviken. Det känns nästan som att jag blivit lurad och jag närmar mig sångalstren med samma skepsis som när Andreas Söderström (ASS) väljer att ta till orda. De första fyra-fem genomlyssningarna blir till en enda lång uppförsbacke. Enocksson förvandlas i mina ögon till ännu en svensk artist som försöker sjunga amerikanskt, på det där stelfrusna Kjellvander-sättet som vid det här laget känns lika spännande som Jackson 5-samplingar.

Men sedan händer något och albumet börjar växa. Sakta sakta närmar jag mig återigen Enockssons allra mest intima miljöer och sånginsatsen känns helt plötsligt som en högst nödvändig ingrediens som skänker musiken en ny nerv. Han kanske inte bemästrar tekniken till fullo än men With Its Dark Tail Curled Around the Garage känns i alla fall som en spännande ny riktning. I Think of Me As the Sea låter han som en klok gammal sjöman och lyckas återigen med konststycket att få en visslingsslinga att låta intressant och när avslutande The Dark briserar ut i känslostorm är det bara att konstatera att vi i Erik Enocksson har en av landets mer intressanta musikskapare.

Lyssna här, handla här.